att unna sig

Utöver att jag saknar att ha nära och kära och naturen nära i Oslo, så saknar jag svensk litteratur. Böcker kan man givetvis få tag på utan problem, men tidningar är mer problematiskt. Jag saknar ofta att få läsa ett svenskt reportage, gå igenom insändare på svenska, recept på svenska och framför allt korsord på svenska. Jag saknar att ivrigt få sitta och fylla i alla fält som jag genast kan, att klura på det jag inte kan förens det går upp för mig, att lära mig nya synonymer genom det jag inte kan alls. "Men du kan väl köpa norska korsord?" föreslår många. Med all respekt till norrmän. Nej det kan jag inte. Att som svensk lösa norska korsord, är som att framkalla dyslexi. Apelsin, stavas i Norge appelsin. Äpple, stavas eple. Vindruvor stavas vindruer. Ja, ni förstår.

Efter ett samtal med mamma och Lina igår kom vi fram till att det borde gå att prenumenera på någon svensk tidning även i Norge. Och det gjorde det ju såklart också, jag gick in på Aller Medias hemsida och gjorde mitt självklara val, tidningen Allas, 30 nummer för mindre än 450 kronor. Jag var helnöjd med det billiga priset, och tyckte därför att jag gott kunde passa på att prenumenera på två tidningar, så jag valde även Hemmets Veckotidning, också den 30 nummer för mindre än 450 kronor. Jag var så nöjd, ni vet känslan i hela kroppen man får när man har fyndat. Belåten fyllde jag i mina adressuppgifter och "klickade mig" sen vidare för att betala. Då dyker det upp en liten ruta som meddelar "Erbjudandet du har valt är inte giltigt i Norge", nähä, tänkte jag, klickade vidare igen för att upptäcka att 26 nummer av en av tidningarna kommer att kosta mig 978 kronor, för att de ska skickas till Oslo istället för Gränna. Hur kan det vara möjligt? Hur kan det kosta mer än det dubbla att skicka en tidning till Norge istället för Sverige? Fynd-känslan försvann omedelbart från min kropp, och mindre belåten valde jag 26 nummer av Allas för 978 kronor, istället för 30 nummer vardera av Allas och Hemmets Veckotidning för 900 kronor. Jag fyndade inget igår, jag unnade mig. Eller räddade mig själv från dyslexi.


Kommentarer
Postat av: Mammi

Ibland måste man unna sig något men.... sen får man hålla igen, har man "sparbeting" måste det dröja innan man unnar sig igen! Sa den kloka mamman:)

2012-01-15 @ 19:18:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback