A sweet old fashioned girl

Jag avslutar detta dygn som jag började det, med denna fantastiska dam. Godnatt!

Den första dagen på resten av ditt liv. Fem dagar utspelar sig i en familj med fem medlemmar, en dag vardera, dagar som förändrar deras liv.  Himmelskt bra film, fransk och fantastisk. Fantastisk på det vis som franska filmer har en tendens att alltid vara, med en särskild känsla som inte går att sätta ord på. Se den!

Jag har varit sämst på att blogga i helgen, förlåt för det. Igår lekte jag med Hedvig och Harry så gott som hela dagen, var en sväng i von Otterska villan och köpte lite prylar. Idag har jag återupplevt min barndom hela dagen, spelat The Sims och kollat på Astrid Lindgren-filmer. Kalle Blomqvist och Barnen i Bullerbyn, åh så bra! Oavsett hur gammal man blir, kan man ogilla Astrid-filmer? Jag tror icke det!

Nu är jag hemma från jobbet, äntligen. Ikväll är det jag, thé och Nick Cave som gäller. Och klippa, sy och göra om nått gammalt klädesplagg innan jag tänker kollapsa i min säng, som jag för övrigt precis bytt lakan i. Bland det bästa med sommaren är att torka sängkläder ute, de luktar så underbart då.

 

Jag älskar 2 filmer för 99:-, särskilt när det är fantastiska filmer som dessa!

Kvällens album. För att Uffe alltid låter utmärkt, men kanske något, något, bättre under sommaren.

Nu har jag samlat mig efter Andra sommaren. Jag har inte sett den på flera, flera år och hade glömt hur rörande den är. Möjligtvis var jag för liten för att ens förstå det sist. Men åh så fin den är, det värker nästan i hjärtat stundvis. Sorgligt och vackert och precis så lagom rörande att man klarar av att snyfta och fälla några tårar för att i nästa scen inte kunna låta bli att skratta igen. Gud, så jag älskar dessa filmer!

 

Jag fortsätter min sjukdom med Änglagård - Andra sommaren.

Jag spenderar min sjuka lördag kväll med att kolla på Änglagård, tidernas bästa svenska film. Varje gång jag var hos min mormor när jag var liten ville jag kolla på Änglagård-filmerna, och det fick jag ju också såklart. Mormor brukade säga till släkten att jag kunde berätta hela första filmen utantill, och det brukade jag göra också. Jag älskade dem, särskilt första filmen, den var bäst och är fortfarande. Allting är så perfekt med den. Alla små detaljer i filmfotot, handlingen, valet av skådespelare, känslan av svensk sommar och trångsynta landsortsbor. Sven Wolter och hans hesa stämma. Komedin i dramat. Se den!

Den här gamla klassikern från -76, baserad på Ulf Lundells roman med samma namn, ska jag kolla på nu innan det är läggdags. Sena nätter utan stress över att man måste sova för man ska upp och jobba är bland det bästa med att ha semester minsann.

efter peppig söndagsklubb igår har jag haft vansinnets trötta dag idag, varav det passar utmärkt att varva ner med jordgubb&fläder-thé och Mumford and Sons.

i tre år har jag väntat på att Band of Horses ska släppa en ny platta, och det har de gjort nu. för två dagar sedan släpptes Infinite Arms och den är mängder av bra. perfekt för sena thékvällar såhär på försommaren.

jag har legat i Desperate Housewives-koma hela kvällen. jag tankar vanligtvis det för att följa det i amerikansk takt, allt för att kunna se avsnitten så fort som möjligt. de senaste veckorna har jag dock haft fullt upp med jobb och plugg och var tills ikväll fem avsnitt efter. nu har jag kollat på fyra av dem och har bara säsongsavslutningen kvar. gud så jag önskar att jag hade laddat ned det med för tillfället, det är så vansinnigt spännande och små-creepy att jag dör av spänning, tur är väl kanske att jag inte gjort det eftersom att jag ska upp och jobba imorgon.
Desperate Housewives är en av väldigt, väldigt få serier som håller klassen rakt igenom. de flesta serier har enligt mig en tendens att balla ur efter några säsonger, men inte DH inte. det blir nästan bara bättre, om inte annat mer spännande. åh vad jag taggar inför imorgon, direkt efter jobbet ska jag kolla vad som händer på sista avsnittet i säsong 6.

dessa låtar, eller snarare hela Johnossis nya platta Mavericks och Gogol Bordellos nya Trans-Continental Hustle är mina senaste beroenden. dessvärre släpptes de med en dags mellanrum så jag lider av en del beslutsångest om dagarna. Trans-Continental Hustle får fungera bra som kom-igång-pepp-musik på morgonen medan Johnossi får gå som varva-ner-på-kvällen-lugn-musik.

idag har jag fikat och smidigt framtidsplaner med Danne, lagat soppa åt min sjuka lillasyster och innan dess jobbat efter fyra dagar som tillbringats i Svalöv hos Dave och kära vänner. jätteskoj och himla underbart. både umgänget och att komma iväg från vardagen ett tag.

jag har precis kollat på en av världens bästa filmer. jag vet inte hur många gånger jag har sett den nu, men jag kan se den om och om igen tills jag dör.

jag talar om Leon, mästerverket av Luc Besson. visst har jag fler filmer som tillhör mina favoriter, men Leon är perfektion. på filmskalan är det en hårfin gräns mellan perfektion och kliché. och Leon hamnar, och stannar, precis på perfektion. jag fullkomligt älskar den.

i november köpte jag en vinylplatta från Bengans.se, och eftersom de inte hade den i lager så fick jag den idag. bättre sent än aldrig. kärlek gånger tusen oavsett leveransdatum.

jag och Dave var ju i Köpenhamn i torsdags och kollade på Thåström när han spelade på Vega. det var underbart bra, som alltid.