A sweet old fashioned girl

Igår bakade jag vaniljbullar, så här i efterhand jag tror inte riktigt att jag visste vad jag gav mig inpå. Att baka bullar hemma är ju inga problem, där finns allt. Men här, jösses, man inser hur mycket man tar för givet att saker och ting finns hemma. Till och börja med, det fanns ingen köksassistent, men det var jag ju medveten om. Som tur var fick jag en inflyttnings/hejdå-present av min kära farmor, en elvisp, och den var till stor hjälp. Utan den och de tillhörande degkrokarna hade det inte blivit några bullar. Så tack ännu en gång, farmor!
Kavel fanns det ingen heller, så jag fick låna en i kollektivets vinflaska. Det fanns inga bakdukar, så jag fick använda örngott, det fanns ingen pensel så jag fick pensla på ägg med en sked, det fanns inga plåtar, så jag fick grädda bullarna i min lasagneform. Och eftersom att norrmännen inte har sådana bullar som vi har, så har de inte heller bullformar och pärlsocker, så jag fick köpa små muffinsformar och råsocker att ha istället. Nåja, bullarna blev hemskt goda ändå, jag bjöd halva kollektivet och de tyckte att jag var väldigt "flink", flink betyder duktig på svenska, för den som inte vet. Anna min vän, bullproffset, om du läser detta och om ni flyttar till Norge, be prepared!