dagen då mitt hat mot körslaget växte avsevärt
jag har lite att ta igen insåg jag när jag la in bilder på min dator. till exempel så bakade vi en gigantisk polkagris-klubba till Amy Diamond som hon skulle ha i Körslaget.
på kuppen brände jag ett finger på kokande polkagrisfärg, varav jag gick runt och tyckte synd om mig själv och lät fingret bada i kylgelé istället för att fortsätta vara aktiv i produktionen av klubban.
det gjorde mig inte särskilt mycket, att jag inte var så aktiv alltså, att jag brände mig gjorde jävligt mycket. ont så in i helvete och ett barndomstrauma som involverar en braskamin, mina fingrar och allvarliga brännskador, som revs upp igen. anna och joel kämpade dock på med klubban from hell och det såg ut så här:
på kuppen brände jag ett finger på kokande polkagrisfärg, varav jag gick runt och tyckte synd om mig själv och lät fingret bada i kylgelé istället för att fortsätta vara aktiv i produktionen av klubban.
det gjorde mig inte särskilt mycket, att jag inte var så aktiv alltså, att jag brände mig gjorde jävligt mycket. ont så in i helvete och ett barndomstrauma som involverar en braskamin, mina fingrar och allvarliga brännskador, som revs upp igen. anna och joel kämpade dock på med klubban from hell och det såg ut så här:
om någon mot all förmodan missade Körslaget när klubban var med så bankade Amy sönder den i tusen delar. så tack Amy Diamond för att jag brände mitt finger bara för att du skulle ta sönder en klubba som tog timmar att göra i TV.
Kommentarer
Trackback
