A sweet old fashioned girl

jag sitter och lyssnar på en av mina favoritplattor, Magnus Ugglas första platta från 1975, Om Bobbo Viking. jag älskar Magnus Uggla, eller älskade, när han släppte Den tatuerade generationen, den med "efterfest på min balkong-låten". där gick det utför, usch och fy vad jag är ledsen på honom för det. Magnus Uggla är en typisk artist som inte förstår att det är bättre att sluta med flaggan i topp än att släppa några halvtaskiga plattor till. inte ens halvtaskiga i hans fall, "efterfest på min balkong-låten" är värdelös rakt igenom. det är synd, för människor ser främst hur värdelös det senare av hans material är, istället för att se hur begåvad och magisk det tidiga är. och perioden mittemellan, ni vet, Jånni balle, IQ, Jag mår illa-perioden. den är ju fantastisk på sitt egna sätt.

 

förresten, ni kan börja vänja er vid mina halvtaskiga webcam-bilder. jag älskar det. och jag älskar min nya dator, min nya bebis. jag vet att jag är en tönt nu, men jag sörjde ju min gamla stationära rätt bra första dagarna. när jag drog ur sladden mellan skärmen och datorn, aj aj, vad ont det gjorde i mig. att skilja dem åt. men inte längre, jag är kär i min nya lilla smidiga bebis. min nya vän, som kan följa mig var jag än går. den stationära ska få stå nedpackad i ett annat rum, om inte nån har datorbrist och vill köpa den för några hundringar?