det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så då tänker jag på dig
drömmar som drar fram gamla spöken, sliter upp gamla minnen och bilder, vackra men melankoliska. tiden har sin egen takt, det vet jag så mycket väl, men ibland vill jag ändå snabbspola den framåt. spola fram tills då minnena av dig bleknar och saknaden inte längre finns kvar. jag vet att allt det som var vi inte längre är, och det önskar jag inte heller, det är trasigt och förstört och får mig att avsky. men ibland kan jag inte hjälpa att jag undrar vad du gör nu och hur du mår, om du lever eller om du förstörde dig själv så som du förstörde allt annat.
"men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du"
Kommentarer
Postat av: Emma
Nu blir jag lite lessen i ögat när jag läser....
Men det känns så bekant det du skriver, både efter vad du berättat och egna minnen...
Sköt om dig skruttan, du rockar!
Postat av: fia
baby, citerar du Winnerbäck? du förvånar mig varje gång kvinna !
Postat av: Johan
Oj, det som inte var inom citationstecken. Är det egenkomponerat?
Smärtsam text, men fin hur som.
Postat av: lollo
emma: åh va kul att höra från dig! jag ska skriva mer i din blogg!
fia: den ljungska klanen min vän, den slutar aldrig att förvåna..
johan: ja det är det, tack så mycket. va glad jag blir!
Trackback
