A sweet old fashioned girl

Jag spenderar min sjuka lördag kväll med att kolla på Änglagård, tidernas bästa svenska film. Varje gång jag var hos min mormor när jag var liten ville jag kolla på Änglagård-filmerna, och det fick jag ju också såklart. Mormor brukade säga till släkten att jag kunde berätta hela första filmen utantill, och det brukade jag göra också. Jag älskade dem, särskilt första filmen, den var bäst och är fortfarande. Allting är så perfekt med den. Alla små detaljer i filmfotot, handlingen, valet av skådespelare, känslan av svensk sommar och trångsynta landsortsbor. Sven Wolter och hans hesa stämma. Komedin i dramat. Se den!