kärlek
Igår kom Dave hem från en lång dag på jobbet, blöt av snön och med kvällens matkasse i handen. Jag låg i sängen pga. av min mys-dag. Dave kommer fram till mig, säger hej och ger mig en puss, och ber mig att öppna hans jacka. Nej, det kan du väl göra själv, säger jag. Dave hävdar att jag ska göra det och jag säger åter igen nej, tycker att det känns motbjudande att ta i den blöta jackan. Dave säger att jag måste, och jag säger motvilligt okej. Jag knäpper upp knapparna och drar sedan ner dragkedjan, och helt plötsligt håller jag en bukett av mina favoritblommor i handen. Varsågod, säger Dave och ler, och jag ler med. Känner mig hemskt som inte ville öppna hans jacka från början, men glömmer det snabbt för jag blev glad. Jag pussas och kramas och börjar ivrigt ta fram vasen jag tog med hit, i fall att. Jag sätter de fina tulpanerna i en vas och tänker på hur lyckligt lottad jag är som är med Dave. Jag tänker på att vi knappt har råd med mat, att Dave aldrig unnar sig något, men ändå köper han en bukett blommor till mig. Jag tänker på att han tänker som han gör, och att det är så fint. Att det är det som är ren och fin, osjälvisk, kärlek. Jag tänker på att jag själv inte ens tänker så, jag tänker på ekonomi och mat och hyra när jag egentligen skulle kunna leva på luft och kärlek när jag är med honom. Jag tittar på mina favoritblommor och tänker att jag verkligen har den finaste mannen i världen.
Kommentarer
Trackback
