A sweet old fashioned girl

På fredagen den 22 juli var jag och mamma inne i Jkpg och shoppade lite, sedan mötte vi upp våra vänner Anki och Julia för att fika. Precis när vi har köpt fikat och gått ut och satt oss på uteserveringen så ringer min telefon. Det är Jönköpings posten som ringer och frågar om det är Lovisa Ljung, ja svarar jag, de säger att de blivit tipsade av min gamla, fina, klasskompis Emma om att jag bor i Oslo, och frågar om det stämmer. Ja säger jag igen. De säger att det har varit en större explosion där och undrar om jag kan rapportera något om läget, jag fattar inte riktigt vad han menar, tror att det är någon mindre gasläcka eller liknande någonstans. Jag säger att jag inte har en aning för att jag befinner mig i Jönköping för tillfället, jag tipsar om våra vänner Matilda och Viktor och avslutar sen samtalet. Jag måste ju få veta vad som har hänt och att Dave är okej. Efter bara någon minut ringer Dave, han vet inte riktigt vad som hänt heller ännu. Jag glädjs åt att han varje fall är okej, och våra vänner likaså. Sen fikar jag, skrattar och pratar. Jag kommer hem, går in på nätet för att se vad som egentligen skett i mitt kära Oslo. Jag läser att en man skjuter ungdommar på ett läger på en ö. Jag ser bilder på ett hus som är bombat, regeringsbyggnaden, några hundrameter från där vi bor. Jag förstår inte riktigt vad som skett. När jag vaknar nästa dag läser jag att 81 människor befaras vara döda på Utöya och i bombningen vid regeringsbyggnaden, en sjuk man verkar ha begått båda dåden. Det hela är så sjukt att det inte vill sätta sig i mitt huvud.