A sweet old fashioned girl

Efter mycket krångel med bil och släp igår kom vi till slut fram till Oslo och vårat rum. Oj, säger jag bara. Det var lite av en smärre chock. Toaletten är på en kvadratmeter och likaså "duschrummet", både är rätt dammiga och smutsiga, och man får inte känslan av att toaletten städas varje dag direkt. Köket är helt okej, men inte alls som jag hade föreställt mig, det ligger saker framme och det är fläckar här och var. Vardagsrummet existerar inte, det är två gamla soffor och en gammal TV som står i köket. Och så till det viktigaste, vårat rum, det är rätt fint, inte alls lika stort som vi trodde, men fint. Jättehögt i tak och ett stort gammalt fönster som man kan sitta i om man vill. I taket hänger sådana där stjärnor som lyser i mörkret, sånna man hade när man var liten, antagligen någon som bott här tidigare och inte bemödat sig att ta ner dem efter sig. Aja, jag ville alltid ha ett tak fyllt med sådana när jag var yngre, så jag antar att det är en dröm som går i uppfyllelse, ett antal år för sent bara.

Folket som bor här ska enligt hyresvärden vara affärsmän och läkare som bara bor här måndag-torsdag, men så verkar det inte riktigt vara. Det är 8 rum här, dock tror jag inte det bor folk i alla. Vår rumsgranne är varje fall en kines, han verkar vara trevlig, men jag undrar om han ens pratar norska, det hänger lite lappar med kinestecken här och var. I morse när vi gjorde frukost skrämde en gubbe livet ur mig. Han hette Hans, verkar vara mer eller mindre alkad, frågade efter en dammsugare och sa ca tio gånger att han hade torkat golven, som också såg skitiga ut. De sista jag vet något om är att det är östeuropéer, som jag misstänker är ett par, de väsnas kl 01 på natten och 08 på morgonen. Nu ska jag och Dave ställa i ordning alla möbler i vårat rum, i vårat multikulti-boende.