hej då, mitt underbara småland!
Nu sitter jag på bussen mot Göteborg, för att sedan byta till bussen mot Oslo. Har för den här gången lämnat mitt vackra småland och mina underbara älskade, och jag saknar dem alla redan. Ibland är det svårt att bo så långt bort, och det känns oftast sorgligt att återvända till det som faktiskt är mitt nya hem, Oslo. Även om Oslo är en underbar stad, och jag trivs med livet där, så kommer jag nog aldrig att känna mig riktigt hemma någon annanstans än där de jag håller närmst är. Men, nu kommer "menet" som är obligatoriskt i min positiva värld: men, om jag inte hade bott i Oslo så hade det inte varit lika kul att komma hem till Gränna, jag hade inte uppskattat tiden med mina käraste på samma sätt om det inte var för att jag bodde långt ifrån dem, jag hade alltid haft en längtan av att se något annat än mitt vackra Gränna. Slutsatsen med det hela är alltså att det är bra att jag sitter på bussen och känner mig alldeles ensam just nu, för som jag brukar säga, om man aldrig har tråkigt eller mår lite dåligt så kan man aldrig må bra eller ha kul.
En sak, som jag dock aldrig kommer kunna se något positivt med, är att vakna upp på morgonen och det första ögonen möts av är en husvägg istället för det här.
Kommentarer
Trackback
