bild tio, någon du tycker är väldigt snäll
Jag glömde visst bort att lägga upp en bild igår sen, den första vårsolen kan verkligen göra att man glömmer allt runt omkring en, det enda som blir väsentligt är att lapa i sig så mycket av solen som den har att erbjuda, men här är varje fall bild tio.
Det här är min mamma. Bilden porträtterar min mamma på ett ypperligt sätt, det här är min mamma som jag känner henne. Glad, snäll, vacker och med ett ständigt leende på läpparna. Mamma är den snällaste människan jag vet. Min mamma är snäll på det mest osjälviska sätt, hon har alltid gjort allt för mig och mina syskon, och gör det ännu. I vår uppfostran har hon varit snäll men rättvis. Det är hon som har lärt oss att alla människor är lika mycket värda, fattig som rik, svart som vit, tjock som smal, "konstig" som "normal". Mamma har alltid gett oss den trygghet vi behövt för att kunna vara oss själva, hon har lärt oss att man ska vara som man är, för det är okej att vara precis så som man är så länge man respekterar sina medmänniskor. Mamma har alltid skämt bort oss fruktansvärt mycket, med kärlek, tid och uppmärksamhet. Hon har alltid uppmuntrat oss till att stå på egna ben och till att bli självständiga människor. Mamma och jag är väldigt lika, vi fungerar på samma sätt på många plan och vi har nästan bara gemensamma intressen, och det är jag glad för. Det betyder att jag en dag kanske kan bli en hälften så bra mamma som hon alltid är och har varit, och då skulle jag vara väldigt, väldigt, nöjd.
Hade jag varit din mamma och läst detta hade jag blivit väldigt väldigt stolt och glad och jag hade definitivt torkat en och annan tår (det är nästan så jag gör det utan att vara din mamma, bara av att läsa det fina du skriver)
