A sweet old fashioned girl

gott folk, känn fredagspeppet med den här gamla dängan.

idag fick jag hem The Cramps - Look mom no head, The Cramps - A date with Elvis och The Cure - Kiss me, kiss me, kiss me. awesome!

nostalgimys med Antony and The Johnsons och kinesisk brickpatiens i afton. lovely!

 

om fyra dagar kommer första avsnittet på säsong fyra av en av mina absoluta favoritserier: SKINS. jag är happyhappy som bara den, men överväger ändå att hålla ut några veckor till så man kan köra maraton sen. vad skulle ni göra?

förra lördagen ägnade vi ju aftonen åt att spela in musikvideo med drömmarnasband, nu har Jimmy redigerat färdigt och här är det fantastiska resultatet. råttigt och fantastiskt!

startar dagen med havregrynsgröt, kaffe och mysmusik, som alla andra dagar när jag jobbar. skillnaden är att det är fredag idag, och fredag innebär fredagsmys, hela dagen, el fantastico!

jag och vapendragaren har övat poser och ska nu bege oss på musikvideo inspelning, gött.

http://www.myspace.com/assandthefrenchmen

det finns få låtar som jag har hatat lika mycket genom tiderna än Lady Gagas Just Dance. jag hatarhatarhatar den. men nu, nu har jag en ny, otippad, favoritlåt. jag har alltid gillat "roma-roma-gaga-ohlala-grejen", men har nu kommit fram till att hela låten är rätt kanon.

snart ska jag gå och lägga mig och kolla på Madicken som jag precis tankade ner. jag kommer känna mig som 5 år igen, sjuk och nerbäddad framför Madicken. förutom att det inte är på VHS som på den gamla goda tiden, och ingen mamma eller pappa som passar upp en med glass och rån, typ. underbart anyway!

jag kollade på 500 days of Summer igår. den var väl inte vad jag vanligtvis tycker är en bra film, men den hade en skön känsla rakt igenom, och soundtracket framkallade nostalgikänsla efter nostalgikänsla. min favoritscen är när Tom, den ena av huvudrollerna är dyngrak och sjunger Pixies Here comes your man på en karaokebar, ljuvligt!

nu har jag kommit hem efter en relativt lugn dag på jobbet, dock trött dag då jag sov knappt fyra timmar i natt, sned dygnsrytm och filmmaraton i all ära, men trött blir man. nu ska jag laga mat, kycklingcurrygryta med ris står på menyn.

 

ps. jag bjuder på ljuv musik som heter duga.

idag har jag fixat och donat och varit i huskvarna och handlat mat inför imorgon. jag är galet taggad för nyår och om det inte vore för alla förberedelser som ännu inte är gjorda skulle jag gärna se att det var nyårsafton ikväll.
känn peppet med Kents bästa låt någonsin, nostalgi nostalgi. love it.

 

förlåt för dåligt bloggande under helgen. jag har njutit av att bara vara. igår firade vi lill-jul med brorsan och hans familj, det var jätte mysigt. sen åkte jag och dave in till jkpg och drog på fest hos fia och stina. det var superkul, tack tjejor!

hursomhelst tänkte jag sprida lite julstämning från mig till er, i form av de bästa jullåtarna någonsin.

 

gogol har spelat i en halvtimma nu. mitt hjärta gråter och jag ska dränka mina sorger nu.

totalångest idag. jag har haft ångest över detta länge, men nu är den maxad. ett av mina absoluta favoritband spelar i köpenhamn idag, gratis också till på köpet. ikväll, bara några mil från mig, över sundet, spelar Gogol Bordello, och jag är inte där.



de skulle med all säkerhet vara lika bra som de var på Roskilde i somras, eller bättre. århundradets pepp.

jag fick en av världens bästa plattor på posten idag, för visso har jag den redan i cd-format, men nu också i vinyl, och vinyl får ju mig alltid att känna lite extra kärlek. extra kärlek liksom mannen som gjort min nya platta får mig att känna, alla tiders man, mannen med stort m. thåström.

ibland förundras jag av mig själv, eller kanske egentligen av honom, thåström. enda sedan jag var tolv år och hörde staten och kapitalet har jag varit kär. och från jävlar anamma i ebba grön till luddiga symfonier med imperiet till thåström solo, då de första soloplattorna av mystik till de senare som är tydliga men fortfarande så bedårande.

för sedan dagen då jag hörde staten och kapitalet har han och hans musik gått som en röd tråd genom mitt liv. han kommer alltid att leva inom mig men jag kommer nog aldrig kunna förklara hur känslorna känns som han får mig att känna, men jag tror att det kan vara det där som kallas för magi.

T spelade på Skavlan igår, fantastisk, som vanligt.

mer från V V Brown, och som motpol till härligt lugna Travelling like the light, får ni Crying blood, galet mycket pepp. förövrigt är hela V V Browns platta, som också heter Travelling like the light helt underbart bra. nu ska jag promenera iväg till jobbet.