A sweet old fashioned girl

ni vet min kärlek till låtar som är perfekta att starta dagen med. den här låten är en sådan, och donnan i fråga,
V V Brown, kommer att gå långt.

när det kommer till covers är jag mycket kräsen, särskilt när det handlar om svenska klassiker som översätts till engelska. men det här mina kära, det här är en cover värdig att starta upp en fredagsmorgon med, underbart. god morgon allihopa.

god morgon, jag har försovit mig, men jag har vänner som vet hur man gör en briljant cover.

Weeping Willows, var har ni varit hela mitt liv?



ps. klippet är från filmen Under solen som också är bra, se den.

godmorgon kära ni. jag tänkte att vi startar dagen med en av Pink Floyds alla underbara låtar.

idag har jag och Lars startat en filmklubb på jobbet. det går ut på att varje tisdag byta en eller två filmer med varandra, det får bara vara filmer som man själv har sett och som man tror att den andra kommer att gilla. och så måste man se dem tills tisdagen därpå och sen ge sina utlåtande och diskutera filmerna. det kommer bli kalasroligt tror jag. jag fick Braveheart och Patrioten av Lars idag (ja, jag är efterbliven och har inte sett dem). och han ska få Vit Oleander av mig. en av mina chefer, Fredric, ville också vara med och han ska få Filth and wisdom. jag vet inte riktigt vilken film jag ska få av honom, men han pratade om någon Guy Richie-film.
jag har inte haft en klubb sen jag gick i lågstadiet, det är på tiden att ha det igen känner jag. klubbar är häftiga tycker jag.

jag startar dagen med kaffe, havregrynsgröt och Kill Bill soundtracket. pepp på det. Kill bill-filmerna är för övrigt två av mina absoluta favoritfilmer någonsin. de är så galet genomtänkta och snygga, jag älskar dem högt. hade jag varit ledig idag hade jag definitivt kört ett Tarantino-maraton och passat på att se Inglorious basterds också. men nu är jag ju inte det, jag jobbar i vanlig ordning.





en av mina favoritscener ur vol.1, drömmarnas

jag lyssnade på Road 44 idag, en fantastiskt bra låt av mina vänners band Jangle. jag kom att tänka på gamla tider och då videon nedan, nostalgikänslan är på topp. när jag blir 60 år ska jag visa den för mina barnbarn och poängtera att det är "mormors kompisar som spelar och att mormor själv är med i videon ett flertal gånger".

Road 44 och mer musik av gossarna hittar ni här

jag sitter och lyssnar på en av mina favoritplattor, Magnus Ugglas första platta från 1975, Om Bobbo Viking. jag älskar Magnus Uggla, eller älskade, när han släppte Den tatuerade generationen, den med "efterfest på min balkong-låten". där gick det utför, usch och fy vad jag är ledsen på honom för det. Magnus Uggla är en typisk artist som inte förstår att det är bättre att sluta med flaggan i topp än att släppa några halvtaskiga plattor till. inte ens halvtaskiga i hans fall, "efterfest på min balkong-låten" är värdelös rakt igenom. det är synd, för människor ser främst hur värdelös det senare av hans material är, istället för att se hur begåvad och magisk det tidiga är. och perioden mittemellan, ni vet, Jånni balle, IQ, Jag mår illa-perioden. den är ju fantastisk på sitt egna sätt.

 

förresten, ni kan börja vänja er vid mina halvtaskiga webcam-bilder. jag älskar det. och jag älskar min nya dator, min nya bebis. jag vet att jag är en tönt nu, men jag sörjde ju min gamla stationära rätt bra första dagarna. när jag drog ur sladden mellan skärmen och datorn, aj aj, vad ont det gjorde i mig. att skilja dem åt. men inte längre, jag är kär i min nya lilla smidiga bebis. min nya vän, som kan följa mig var jag än går. den stationära ska få stå nedpackad i ett annat rum, om inte nån har datorbrist och vill köpa den för några hundringar?

Magnus Ugglas första platta är och förblir det bästa han har gjort. hela Om Bobbo Viking, som albumet heter, är ett mästerverk. jag kommer fortfarande ihåg när jag hörde den för första gången. jag hittade detta klippet på youtube idag. lovely.

ibland vaknar man och saknar en låt. eller, jag gör det ibland varje fall. och när man sedan lyssnar på låten så blir man sig lite förälskad igen och minner sig tillbaka till första gången man hörde låten. när, hur, vad man kände, sinnesstämningen och allt runt omkring. allt i nuet stannar upp för en liten stund liksom. känner inte ni så ibland?
jag vaknade och saknade denna låten idag, nu har jag haft min lilla minnesstund och ska bege mig till jobbet.

tänk vad glad man kan bli när man öppnar brevlådan, hittar ett paket som är adresserat till sig själv, öppnar det och inser att man fått hem ett underbart album till sin skivsamling.

idag när klockan ringde var jag så trött att jag knappt kunde öppna ögonen. det brukar vara så när jag är inne på de sista sömntimmarna och vaknar, alltså att jag knappt kan titta. mina ögonlock täcker halva ögonen så an kan tro att mina ögon har krympt. det är jäte jobbigt för man ser inte så bra då, och så känner man sig ännu tröttare och vill inte riktigt vakna till. vid sånna tillfällen måste man dricka ännu mer kaffe än vanligt och dra igång pepp musik. idag blev det nostalgipepp med Toy Dolls.

godmorgon säger jag och är förbannad. fortfarande förbannad snarare, jag kollade på fredagens Idol igår innan jag gick och la mig. ett överlag bra program med överlag duktiga sångare, jag brukar bli glad när jag ser Idol. ännu gladare, för jag är en glad människa. men inte igår. det handlar om Camilla Håkansson, ni vet hon som totalförstörde My heart will go on, fick as dålig kritik för det, och som trodde att hon gick vidare.
i fredags gjorde hon det igen, juryn valde ut henne som ett av sina "wild cards" och när hon uppträdde så totalförstörde hon Leonard Cohens Hallelujah. och liksom för många andra människor är Hallelujah en helig låt för mig. topp tre vackraste låtar någonsin faktiskt. och så skulle hon sjunga den, nej, tänkte jag när hon sa det och nej blev det. åtminstone från juryn och för mig. för svenska folket röstade henne vidare! jag kan inte fatta det! H O N  G I CK  V I D A R E!

det finns bara två möjliga anledningar till att folket röstade på henne;

1. jante-svenskarna är i farten och tycker synd om henne för att juryn sågade henne och för att hon gjorde bort sig i torsdags när hon trodde att hon gick vidare.

2. schlager-svenskarna är i farten och tycker att hennes vidriga klämkäckhet är det bästa som har hänt sen Kicki D.

helvetes jävla klämkäcka brudjävel. hon kan väl göra något bra av hennes energi och "klämkäckhet" istället? köra en "glad-låt" och rocka loss istället för att försöka göra ballader klämkäcka. nej fy farao, jag kräks. va fan, släng på henne på finlands färjan, där hade folk älskat henne. jag tål henne inte längre, hade man kunnat ringa och rösta på vem som skulle åka ut så skulle jag rösta på henne, 100 gånger.
det enda bra hon har åstadkommit är när hon, som sagt, trodde att hon gick vidare, då kunde man ju varje fall skratta åt henne. 

jag är inte hatisk utan anledning; kolla själva.




och som kompensation för att eran bild av Hallelujah också lär vara förstörd nu så kan ni ju alltid garva åt henne ovan.

tack för tipset Dave, peppelipepp. it´s ukrainian!

ååååh, kärlek kärlek kärlek. det finns nog ingen film med så många klockrena citat som Smala Sussie, och då främst från Pölsa. ibland önskar jag att han var en riktig person och min kompis. vi hade nog varit riktigt goda vänner, jag och Pölsa. Pölsa och jag.
nåja, jag får fortsätta drömma, det är hursomhelst bud på att se den snart igen. först fräna grejen, sen bryr vi oss.

jag fick hem dessa pärlor på posten idag. KSMBs Aktion och Rika barn leka bäst. kärlek i form av vinyl.




KSMBs absolut bästa låt, åh vilka minnen, lyssna!

The Kooks har gjort en skön cover på MGMTs Kids. inte en perfekt cover kanske, men en perfekt låt att starta dagen med känner jag, mysig och lugn men ändå pepp. den inger känsla om att dagen kommer att bli perfekt om man startar dagen med den. nu kändes det här väldigt luddigt, men ja, jag hoppas ni förstår vad jag menar, jag har inte druckit så mycket kaffe än. men godmorgon och sånt, jag ska till jobbet om en timme, vi får se om det blir en perfekt dag, fortsättning följer så att säga. 

okej, min intuition stämde, Män som hatar kvinnor, inte otäck? hur kan man tycka att den inte är otäck? det var ju för farao panikens jävla film. livrädd, jag var livrädd! hade jag vetat att den skulle vara så otäck som den var hade jag aldrig sett den själv, framför allt inte själv på min källarvåning när det är kolsvart ute. jösses.

men, den var ju förbannat bra också. storyn var väldigt välskriven, filmen hade något speciellt, skådespelarna var galet trovärdiga och jag var mäkta imponerad. det är när man ser sådana här filmer som man tänker "nu ska jag aldrig mer klaga på svenska filmer". hade inte filmen varit så bra som den var hade jag ju aldrig blivit så rädd.

men det ligger till såhär, jag brukar inte kolla på thriller/skräck/deckare. på gott och ont har jag en väldigt hög empatisk förmåga och därför blir jag så mycket mer berörd än vad många andra blir. till exempel, ni som har känt mig länge vet ju vilken storlipare jag är när det kommer till sorgliga filmer, och det är ju inte allt för sällan som jag snyftar för att jag blir rörd av " fina scener" heller. jag älskar ju sorgliga och fina filmer, men när det kommer till "läskiga" filmer, så kan sinnesintrycket bli lite för mycket, som igår när jag låg på helspänn hela tiden, kramade sönder en kudde och höll på att både kräkas och gråta till vissa scener. okej, nu låg jag inte sån hela filmen från början till slut, men så fort det blir minsta läskigt så får jag hjärtklappning och håller ännu lite hårdare om kudden. och som sagt, det här med empati, på gott och ont. för jag tycker verkligen att många av dessa filmer är riktigt bra. har ni sett filmen? vad tycker ni om den? blev ni också rädda eller tycker ni att jag är en tönt?

godmorgon, nu ska jag till jobbet om ett litet tag!

nu ska jag mysa ner mig i min säng och kolla på Män som hatar kvinnor. en del säger att den är jätte otäck, andra säger att den inte alls är det. men det återstår att se, det är mörkt och blåsigt ute hursomhelst och jag känner på mig att filmen kommer att vara otäck och att jag kommer vara paranoid när jag ska sova.