A sweet old fashioned girl

En låt som påminner om ett speciellt tillfälle, en låt som är speciell för mig. Ett speciellt tillfälle uppstår väl oftast mellan två människor, och då får jag det svårt att relatera till en låt. När det kommer till musik har jag det lättare att relatera till mig själv och stunder, speciella tillfällen, som jag har upplevt ensam. Den här låtens första ton får mig omdelbart att tänka på svåra tider som skapar murar, som skapar en kevlarsjäl, men framför allt så får den mig att tänka på att ta sig igenom vad som verkar omöjligt, bättre tider, att vinna tillbaka sig själv, sin tillit, och att förstöra sin kevlarsjäl. Kents underbart ,vackra och speciella, Kevlarsjäl, får ni njuta av idag.

En låt som påminner mig om ett ställe. Det här är en av mina topp 100 låtar. Jag har älskat den sen första gången den spelades för mina öron och det var på ett uteställe i Grekland för tre år sedan, efter det lyssnade jag sönder den en period och varje gång jag hör den så tänker jag på ljuvliga Grekland.

Jaha, då falerade ju även denna dagens-lista, men jag tänker inte vara sämre än att jag tar upp den igen. Vi kan kalla den Dagens låt i Norge-listan stället. Det finns så många låtar som påminner mig om olika människor, men eftersom Dave är i Sverige nu och jag saknar honom sjukligt mycket så blir dagens låt en låt som jag alltid tänker på honom när jag hör, och hur lycklig jag är som är kär och galen med världens finaste man.

Okej, det finns få låtar som gör mig så pepp och glad som den här, genom alla tider. Texten, musiken, videon, åh, så bra den är! Här är Meat Loaf & Chers Dead ringer for love.

Dag 2 på musiklistan då, hatlåt är det idag. De flesta är väl bekanta med att jag avskyr det mesta inom kategorierna RnB, Hiphop och electro-dunkadunka så som techno, house, trance och allt vad det kallas, i mina öron låter "musiken" likadant. Och eftersom de flesta känner till att jag inte har så mycket till övers för den typen av musik så tycker jag det känns lite tråkigt, och alldeles för uppenbart, om jag presenterade en "såndär" låt idag (och dessutom besparar det mig både från att ha den typ av musik i min blogg och framför allt så slipper jag välja ut en av alla de låtar jag hatar inom de genrer). Så här kommer en låt, med en egentligen helt okej artist, som jag verkligen avskyr. När denna låt spelas på radio börjar det krypa inom mig av irritation och jag får känslan av att dagen inte kommer fortsätta något vidare. Här, kära vänner, låt er plågas av 17 år med Veronica Maggio.

Vi kör direkt, dag 1, min favoritlåt. Svårast av alla, eftersom jag har så många favoritlåtar. Därför väljer jag min favoritlåt just nu, den heter Why does it always rain on me och gruppen som har gjort den heter Travis. Jag lyssnade mycket på den här låten för många år sedan, man kan inte riktigt lyssna sönder den här, den ljuva, peppiga, musiken och den småsorgliga texten. Lyssna omedelbart!

Nu är det dags för idolfinal igen, samma dag för ett år sedan satt jag och tittade på den över ett glas rött på Scandic i Malmö. Nu sitter jag på Scandic i Uppsala och betraktar spektaklet igen. Jag gillar Idol, till fleras stora förvåning, jag gillar de originella "idolerna". De med originell klädstil, personlighet och sångröst.
Med andra ord gillar jag inte en av finalisterna, Minnah. Jag tycker att hon är precis som vem som helst, med sångröst som vilken tjej som helst, klädstil som vilken annan JC-tjej som helst och en klassisk jag-vill-bli-idol-och-sex-säljer-attityd. Men men, vad vet jag, jag känner inte människan, det är min uppfattning. Därför hejar jag på Jay ikväll, och för att han verkar ödmjuk och sjunger vackert.

Hade jag fått välja vem som skulle vinna från början så hade jag dock valt Linnéa, henne har jag hejat på sen dag ett, hon var utan tvekan både mest talangfull och originell.

foto: google, photoshop: moi.

Efter den förbannade SJ-resan är jag nu framme på hotellet i Uppsala. Trött efter fyra timmar på tåg och efter mycket shopping-promenerande under dagen. Gogol Bordello var lika fantastiska som väntat, och dagarna med min kära i Gbg var lika mysiga som väntat.

Sitter på fantastiska Bus4you, med fantastiska Davie, på väg till fantastiska Göteborg för att om ett gäng timmar se fantastiska Gogol Bordello. Fantastiskt!

 

Ps. I dimman eller ej, lyssna på det är! El fantastico!

Förra måndagen var det sista avsnittet av SVTs bästa, åtminstone en av deras bästa, humorserier någonsin, I Anneli. Så idag sörjer jag, vid den här tiden brukar jag vanligtvis vara väldans upprymd efter veckans avsnitt av detta fantastiska program. Nu gråter inombords och tycker att måndagar har gått tillbaka till att vara vad de brukade vara innan I Anneli dök upp - grå, tråkiga och totalt meningslösa. Anneli! Liket! Majsan, Don, Joel och Rebecka! Jag vädjar, kom tillbaka och ge mina måndagar en mening igen!