A sweet old fashioned girl

Idag kom min bror med familj hit. Jag bakade en paj och en kaka och sedan tog jag och Dave med dem på picnic i parken på St. Hanshaugen vilket var supermysigt! Imorgon ska vi till Frognerparken och gå runt bland Vigelands skulpturer och leka och kanske bada lite också. Det blir skoj det!

Måndagen när jag var hemma var det dags för VM i polkagrisbakning, ett trevlig jippo i Gränna. Prestigen är stor när lilla Grännas polkagriskokerier sänder en bagare för att representera sitt kokeri och de sedan får tävla vem som bakar de finaste, godaste och de mest perfekta polkagrisarna. Världsmästaren i polkagrisbakning 2011 blev, inte helt oväntat, Joel från Grännas allra bästa polkagriskokeri, mitt ljuva Polkapojkarna. Detta firades med pompa och ståt och champagne och öl i hamnen, dock var min kameras lilla minneskort i datorn på Polkapojkarna så det blev inga bilder från kvällen, men här är bilder från dagen och tävlingen.

Jag blir galen, knäpp, dum i huvudet. Jag orkar inte bo i kollektiv en endaste dag till. Jag är så in i helvetes trött på att ofrivilligt vakna av metal på högsta volym, jag är trött på att torka bort en äcklig idiots äckliga piss från toalettringen innan jag kissar, jag är trött på halvnakna fyllon, jag är trött på att bo bland råttor, jag är trött på att inte längre vilja laga någon mat eller baka för att idioter har skitat ner köket, och jag är bara så jävla trött på att visa hänsyn mot dessa jävla idioter. Nej, inte en dag till, första bästa lägenhet och jag tar den, får kosta vad fan det kosta vill, jag håller på att bli ett monster här.

Med finklänning på och en blomma i handen promenerade jag ned till Karl Johan i förmiddags. Jag gick i lugn och ro, betraktade alla blommor som placerats här och var i hela Oslo. Det ligger blommor på fönsterbleck, det sitter blommor i ventilationer och på staket, statyer håller blommor i händerna och längs med fontäner ligger dem, på gator och på torg. Oslo har blivit en stad prydd av snittblommor, ljus och kondoleanser. Det ser vackert ut, men framför allt är det vackert att det är så många blommor från så många människor. Att så många människor i sorg visar det på ett så vackert sätt. Det ger en känsla av gemenskap, en vetskap om att vi bryr oss om varandra, och det är precis det som vi och de drabbade behöver nu, vi och dem lever inte i en spökstad, vi, tillsammans, lever i en stad av blommor och vi bryr oss om varandra.

Det här med att jag har mina mysmorgnar med frukost och en utvald sommarpratare som sällskap har tagit sig lite längre. Jag myser numera hela dagen med diverse sommarpratare, de håller mig sällskap när jag städar, när jag sminkar mig, när jag fixar iordning mig inför jobbet och framför allt så får de mig att göra mest ingenting mer än att ligga och lyssna på dem och deras berättelser. Efter jobbet när jag kommer hem till Dave småpratar vi lite, innan jag känner lite abstinens av att ha en lugn röst i öronen som berättar om sitt liv, jag hann alltså knappt hem innan jag följde upp Per Morbergs sommarprat där jag lämnade det för att gå till jobbet. Efter att ha lyssnat klart på det lyssnade jag på Josefine Bornebusch, Sissela Benn och för att sedan släcka lampan, lägga mig extra bekvämt och somna in med Pluras sköna röst i öronen. Jag har hittat något som får mig att hålla käften, jag har nog aldrig pratat så lite på en dag som jag gjorde igår. Och vad säger Dave om det här? Jo, han tycker nog att det är rätt trevligt att lyssna på någon annans babblande än mitt för en gångs skull. Dave har en liten förmåga att ibland stänga av sina öron när jag pratar för mycket, jag märker det inte då, utan först flera dagar senare när jag kanske berättar något uppföljande från det jag berättat sist och Dave då inte har en aning om vad jag pratar om. Mina nya vänner, sommarpratarna är nog bra nya vänner för mig, vänner som pratar och pratar, och bara om sig själva och som aldrig lyssnar på vad jag har att säga.

Som vanligt när jag är hemma i Gränna har jag ganska fullt upp med att leva och hinner inte blogga så mycket, men nu ska jag komma ikapp igen. På söndagen när jag kom hem gick mamma och jag på Allsången i Gränna hamn där mina ljuvliga Eldkvarn spelade, mycket fint!

Jag har börjat att starta morgonarna med lugn och ro och mys. Jag äter frukost i sängen, läser morgonens nyheter och lyssnar på Sommar i P1. Genom SRs arkiv kan man lyssna på vilken sommarpratare man vill, igår fick Clara Lidström, mer känd som Underbara Clara äran att förgylla min morgon. Hon debuterade som sommarpratare och jag tycker att hon gjorde ett fantastiskt program. Personligt, klokt, mysigt och med mycket humor! Idag är det Carl Bildt som får äran, än så länge har jag hållit på att skratta ihjäl mig, han startade programmet med ett klipp där han sjunger Fyra bugg och en coca cola, kan bara bli bra det här!

Igår kväll kom jag tillbaka till Oslo, till ett regnigt och sorgset Oslo, där militärer vaktade de stora avspärrningarna och där det överallt låg blommor och stod tända ljus. Vår buss var prydd av vakter och körde egentligen inte via vår hållplats pga. avspärrningarna men hade nyligen börjat köra en annan omväg så han kunde släppa av oss där ändå. Det är en konstig känsla i kroppen att vara tillbaka och vandra på de vanligtvis så självklara och trygga gatorna. Det är en obehaglig och framför allt helt främmande känsla att en massmördare har promenerat bara några hundrameter från där jag varje dag vaknar upp och varje natt somnar in, att jag inte kan gå den väg jag så ofta promenerar för att ett terrordåd har skett där. Allt är så ofattbart. Jag är så tacksam över att jag, Dave och alla våra nära här mår bra, men jag kan inte sluta tänka på alla ungdomar på Utöya, paniken de måste ha haft, alla deras anhöriga som lider nu i denna stund, alla stackars föräldrar och syskon som inte vet om deras barn, syster eller bror har blivit kallblodigt mördad eller fortfarande lever någonstans. Det enda som är positivt är att denna hemska varelse som har förstört så många människors liv, just nu sitter 600 meter ifrån mig i tingsrätten, men vilken dom skulle någonsin vara tillräcklig för det han har gjort? Jag har sagt att jag inte tänker vara rädd, att jag tänker leva mitt liv här så som jag gjorde innan den 22e juli, att jag tänker inte låta mig skrämmas, för det är det de vill med det här, men det är svårt.

I morgon åker jag hem till Gränna för en vecka, så här ser väderprognosen ut:

Här är mina "fynd" från igår, två små blommiga norska assietter, okej de är inte norska, de är från Tyskland egentligen. Men visst är de söta?

Igår promenerade jag och Dave runt uppe på St. Hanshaugen, en stadsdel i Oslo precis, precis, ovanför där vi bor. St. Hanshaugen är ett jättemysigt område med gamla hus, små mysiga caféer och en jättestor park. Och till på köpet, så har de ett Myrorna, eller Fretex som det heter i Norge! Hur kan jag ha undgått att det ligger en second hand-affär, fylld med krims krams, 50 meter ifrån oss?! Tur är väl kanske det med tanke på priserna på second hand-prylar i Norge, jag tycker att loppisarna i Sverige har blivit dyra, men det är de verkligen inte om man jämför med Norge. Jag hittade sex stycken fina små glas på fot, 30 NOK stod det på prislappen, 30 NOK för alla tänkte jag givetvis, men icke, 30:- per styck ville de ha! Och inte bara krims kramset var dyrt, en gammal, dödsful, grön hörnsoffa i plysch skulle de ha 1500 NOK för. Hur som helst fick man pruta, jag och Dave skulle betalat 85 NOK för våra tre "fynd" men fick allt för 50 NOK, helt okej!

Jag är ledig idag och väntar på att Dave ska komma hem. Jag tänkte ta med honom ut och gå en sväng uppåt mot St. Hanshaugen och kolla runt lite. Eftersom att vi letar egen lägenhet nu, och gärna vill bo i samma område som vi gör nu så tänkte jag att det kan vara kul att se hur långt uppåt vi kan tänka oss att bo, men det måste vara gångavstånd till jobbet.  Efter det tänkte jag kolla om krusbären på vår gård har mognat, och i så fall plocka ett gäng och koka krusbärskräm till lunch. Gott!

Vi har byggarbetare i så gott som hela, lilla, Annexet. De spacklar och målar om och har sig så huset är i en enda dammig röra, vilket resulterar i att vi inte riktigt orkar vara i köket, och definitivt inte att laga mat där, så igår kväll gick jag och Dave ut och åt på en mongolisk restaurant. Vi satt på deras mysiga uteservering på en liten innegård vid Youngstorget, skålade för oss, för min nya frilla och för att det var första gången vi åt på restaurant i Oslo. Gott och mysigt!

Sista kvällen innan jag åkte tillbaka till Oslo igen så hade vi grillkväll hemma. Mamma, pappa, Lina, Dave och jag. Och så kom även Carl-Johan, Frida, Svea och Harry. Och så fick vi fina Fia fuckface som bounsgäst. Assar var också med såklart, och Nelly fast hon höll sig i bakgrunden. God mat, fint väder och framför allt fina människor, väldans mysig kväll.

Birgit, en av mina jobbarkompisar är inte bara servitris, hon är frisör också, sedan nästan 10 år tillbaka. Birigt är superduktig och idag så klippte hon mig. Toppa det nödvändiga och klippa i etapper längst fram kom vi fram till på jobbet igår, och jag blev jättenöjd!

I mitt huvud ska midsommar firas ute på vischan, i frisk luft bland buskar och vilda blommor. På blommig duk ska det dukas upp en liten svensk buffé till sill-lunchen (som självfallet har lagts in själv) som äts med snaps och snapsvisa med jämna mellanrum. Därefter är det lekar och och sen äter man en klassisk jordgubbstårta till efterrätt. Sen är det prat och dans till svensk musik och gittartrubadurande med allsång natten lång. I år firade vi midsommar i en lägenheten, sill-lunchen var tidsmässigt  en sill-middag och bestod enbart av sill, färskpotatis, gräddfil och framför allt mycket snaps. Några vilda buskar och blommot syntes inte till, heller ingen jordgubbstårta. Musiken var ett snabbt ihopplock av gamla svenska sommarklassiker och lite annat, nytt, skräp. Dans och lekar blev det heller inget av. Gitarrtrubadurande bjöds det på en del, men ingen allsång. Midsommar 2011 var ett stort fail i min mening, men räddades av underbara människor, såhär såg det ut.

I fredags, efter min och Daves shoppingtur, gick vi ut och drack lite öl med Sandra och Micke. Vi satt på Tekehtopas mysiga uteservering under ett parasoll i regnet. Tekehtopa ligger 400 meter norr om från Karl Johan, och vi bor 100 meter norr om Tekehtopa, jag kan fortfarande inte fatta att jag bor 500 meter från en huvudstads paradgata, vilken city girl man har blivit (dock inte i själen, den är och förblir en sann lantis). Vi hade varje fall en mycket trevlig och skojig kväll! Jag och Sandra har för övrigt börjat att försöka vänja oss vid tanken på att vi snart inte kommer att bo tillsammans längre. Hon och Micke flyttar till Stockholm och jag och Dave letar egen lägenhet. Vi ska vända blad på kapitlet "Wessels gate, Annexet" och gå vidare utan våra gyllene stunder varje dag, usch, börjar nästan gråta redan nu.

Min lediga dag igår gick till total återhämtning, jag slappade i sängen så gott som hela dagen, med undantag för att vara ute och handla frukost i princip. Idag har jag vaknat till liv och väntar nu på att Dave ska komma hem från jobbet, efter det ska vi gå ned till Karl Johann eller upp till Bogstadveien för att shoppa och ikväll gå ut och äta. Det är nämligen så att när jag fyllde år, i april, så fick jag i födelsedagspresent av Dave att vi skulle gå ut och shoppa och han skulle betala, grejen var bara att jag inte hade några pengar då, så hela Daves lön gick till hyra, mat etc. för oss båda, men nu har vi båda gott om pengar så nu är det dags!

Nu är mitt 10-dagars jobb-maraton över, jag är trött som bara den, men vad gör det när man kommer hem och världens bästa man överraskar med en underbart god, hemlagad, ceasarsallad.

Hej kära vänner, förlåt för min värdelösa uppdatering senaste dagarna. Ikväll jobbar jag min 10e kväll på raken och börjar bli aningens sliten, varav jag inte orkat blogga. Imorgon är jag ledig, och då ska här uppdateras! Puss sålänge!

Idag hade du fyllt 13 år, jag saknar dig varje dag, älskade lilla Siri.

På mammas födelsedag bakade jag två jordgubbsmousse-tårtor med lime och en choklad och mandelmassa-botten, somrigt och gott! Jordgubb och lime-moussens fräschhet tillsammans med sötman från mandelmassan är en perfekt kombo! Här är receptet!

I Oslo har det varit fint väder de senaste dagarna, soligt och riktigt, riktigt, varmt. Igår var det åskvärme hela dagen och på kvällen började det till slut att spöregna. Idag är det mulet och det ska visst regna senare också, jag jobbar hela helgen så för mig gör det inte jättemycket men trist är det ju. En av de varma dagarna kom Matilda hit på lunch innan jobbet och jag bjöd på improviserad omelett med tonfisk, champinjoner, haricots verts och till den en tomatsallad med rödlök, gräslök och gott, och så vattenmelon med. Trevligt och gott!

Idag var jag ledig, men var på jobbet på brandkurs, så nu vet jag precis hur jag ska göra om jag måste evakuera restauranten och dessutom hur jag ska gå till väga om det brinner på ett av rummen och jag själv måste gå in och styra upp branden, rädda människor och allt sånt. Bra! Framåt kvällen lagade jag mat till mig, Sandra och Matilda. Färsk pasta med krämig lax och räksås, vilket var mycket uppskattat av samtliga! Efter maten drack vi ett glas rött respektive öl och pratade gamla fylleminnen och nu är jag dödstrött, så godnatt, vi hörs imorgon.