snart
Snart är mamma och pappa här, jag är glad och bjuder på en webcambild!
måndag
Jaha, då var det typ helg i min värld eftersom att jag har jobbat hela helgen själv. Idag har jag haft en Lollo och Sandra-dag med Sandra. Vi har egentligen inte gjort så mycket, mest pratat om allt mellan himmel och jord, handlat tillsammans, Sandra har sällskapat mig och provsmakat när jag bakade, diskuterat Big Brother i vanlig ordning och lagat middag och avrundat med att äta middagen. Mysigt, jag älskar att Sandra inte jobbar heltid!
Imorgon kommer mamma och pappa hit och hälsar på, jag får toppenbra personalpriser på rum på samtliga Scandic i världen, som även familj och vänner får utnyttja om jag bokar åt dem, så där ska de få sova om nätterna, tack underbara Scandic. Om dagarna får de spendera all tid med mig, det ska bli superduperskoj att få umgås massor och att visa dem mitt liv här. Det är inte så många timmar kvar tills de kommer, men jag längtar i mängder ändå!
evergreen
Igår skulle jag och Sandra ha myskväll men vi ångrade oss och gick ut och drack öl istället, även att jag jobbar frukost i helgen, men jag valde att anamma "man lever bara en gång-mottot". Vi gick till Evergreen, en liten rockbar vid Pilestredet park, typ fem minuter från där vi bor. Evergreen är ett asnajs ställe, musiken är bra, inredningen är schysst och en halvliter öl kostar 33 NOK, vad mer kan man begära? Sandras "stylist", Silje, hängde också med och vi hade mycket trevligt. Bland annat så satt vi jämte en dvärg, born and raised småstadstjej som man är så blev jag mycket imponerad.
jobb
Godmorgon alla bakfulla och icke bakfulla helgfirare, nu går jag till jobbet.
frukost
Det är en grå dag i Oslo idag, regnar och har sig. Jag är ledig idag och med tanke på vädret är planerna att inte gå ut mer än nödvändigt och mysa i sängen, eventuellt baka något för att ändå på något sätt stimulera mig. Dagen börjar ju alltid i sängen varje fall, så jag fortsatte den där med frukost, lyx-frukost i form av juice och yoghurt. Jag som alltid äter havregrynsgröt och dricker vatten ser till att pyssla om mig lite nu när jag är ensam och ömklig.
kärleken i mitt liv, kom tillbaks (ooooh ooooh)
För knappt två timmar sedan pussade jag snabbt Dave hejdå vid bussen, han ska hem till Sverige över helgen och fira sin morfar som fyller 85. Jag själv stannar här, själv, och jobbar på. Som tur är har jag ju Sandra och Björn, men ändå. Dave är min Dave och jag saknar honom redan i hjärtat. Jag vågar inte tänka på hur tomt det kommer kännas ikväll när jag ska varva ner för sömnen och inte har honom att sitta och fnissa med, och när natten har kommit och jag ska sova, utan hans andetag lugnande vid min sida. Och imorgon har jag ingen att sjunga fredagsmys-låten för, ta i handen och gå och handla lyxig fredagsmat med. Ingen Dave att pussa och gosa med. Åh, jag är verkligen en riktig jävla, ömklig, tönt. Jag tröstar mig med att Stefan Sundström känner likadant.
linns inflyttningsfest
För ett tag sedan var vi hos Linn på inflyttningsfest. Linn är Daves jobbarkompis och hon är jättesnäll och rar. Rar på svenska, och inte på norska, där rar betyder konstig. Linn och hennes pojkvän har köpt en jättemysig lägenhet i Grünerlokka och vi fick äran att komma dit på fest. Jag tog inte så mycket bilder, men här är dem.
Värdinnan
lyxmiddag med pepparsås
Jag har jobbat hela veckan, utan i torsdags, varav lite dålig uppdatering. I början av veckan hade vi svenskt besök i form av Mårten, Felix, Saga och Victor! Väldans trevlig, trots att jag jobbade frukost och inte kunde vara vaken och kalasa särskilt sent. Igår hade jag och Dave fredagsmys, Kiwi hade återigen ett värt helgerbjudande, pepparbiffar á 150 gram för 17 NOK! Det köpte vi, och Dave gjorde klyftpotatis och färsk sparris och jag lagade pepparsås och allt blev så gott att vi unnade oss lite rödvin som dryck.
2 msk rosépeppar
Pepparsås, 4 portioner
2 msk rosépeppar
2 msk grönpeppar
2 msk svartpeppar
4 st schalottenlökar
1 msk smör
1 msk tomatpuré
2 msk vetemjöl
3 dl vatten
1,5 dl kalvfond
2 tsk socker
1,5 dl grädde
1 dl rödvin
1 msk dijonsenap
1 msk soja
ev. lite salt
Gör så här:
1. Mortla/krossa pepparkornen fint.
2. VHacka löken, och fräs i smöret i en traktörpanna ca. 1 minut.
3. Häll ned tomatpurén och pepparn, fräs ytterligare en minut.
4. Tillsätt vetemjöl, rör om under tiden det fräser i ca. en minut till.
5. Häll ned vatten och kalvfond och koka ihop.
6. Tillsätt socker, rödvin, soja, dijonsenap och grädde. Koka ihop. Låt puttra så länge du har tid men minst 15 minuter.
syttene mai
Jag har nyss kommit hem från jobbet, mycket bitter över att ha jobbat årets viktigaste dag, i Norge. Jag hade velat stå och titta på paraden, viftandes med en norsk och en svensk flagga, dricka bubbel och äta brunch i en park och fira med alla norrmän. Istället har jag hjälpt norrmännen att fira sin dag genom att servera dem bubbel, vin, öl och mat på Scandic. Vi hade pyntat restauranten med blommor och flaggor och serverade en supergod buffé, dessutom fick all personal ha på sig vad de ville, bara det var fint. Mitt självklara val, dagen till ära, var min blå klänning med röd/vita prickar.
Om jag inte hade jobbat och sett ut som ovan, hade jag definitivt sett ut som nedan...
Här kan ni också norskifiera er!
världen är full av fina människor
Många tycker att skräckfilmer och thrillers är det bästa som finns, men det gör inte jag, jag kollar aldrig på skräckfilmer eller thrillers, det är knappt att jag ens kollar på deckare. Häromdagen kollade jag på sista avsnittet i en dramaserie som jag har följt i två år, som slutade med att en av huvudkaraktärerna blev mördad. Efter som att det är väldigt, väldigt, längesedan jag tittade på en thriller/skräckfilm så blev jag direkt påmind om varför jag väljer att inte kolla på det - mina nerver klarar helt enkelt inte av det. Jag får gåshud över hela kroppen och börjar frysa, jag blir illa till mods och tänker sedan konstant på mordet, eller det obligatoriska hemska som hänt i filmen. Jag tappar allt hopp på mänskligheten och varenda människa jag möter på gatan, möter jag med inställningen att han eller hon skulle kunna mörda mig här och nu på värsta tänkbara sätt. Vi möter så mycket främlingar i vardagen, som vi inte har en aning om vad de är kapabla till, lika så med de man håller närmst, vi vet inte, men vi väljer att lita på våra medmänniskor. Varje dag när man läser tidningen, var i världen man än befinner sig, så läser man om mord, våldtäkter och de mest hemska brott, jag tycker nästan det är konstigt att vi inte tappar tilliten till varandra.
Men så finns det även den typ av människa som har förmågan att ge sken om att jorden och varenda människa som vandrar på den har en gloria över sig. Igår kväll träffade jag en sådan och nu tänkte jag dela med mig av vad som hände mig när jag jobbade på Scandic och hade hand om ett sällskap på 40 pers. som skulle äta tre-rätters. Jag började med att presentera mig och hälsa dem välkomna, berättade att vi alla skulle ha en jättetrevlig kväll tillsammans och vad de skulle för äta för rätter och vad de skulle få dricka för viner till rätterna. Sedan hällde jag upp vin till samtliga och efter det var det dags för förrätten. Mitt emellan för- och huvudrätt, stod jag i skymundan och öppnade vinflaskorna de skulle ha till huvudrätten, då kommer det fram en man i 40-års åldern och frågar om han får säga en sak till mig. Javisst, säger jag. Då säger denna man, fast på norska, "Jag ville bara säga det, för det är helt fantastiskt, att det strålar verkligen om dig! Du ler och är så glad och ja, du verkligen strålar! Får jag fråga en personlig fråga?" Jag tackade så hemskt mycket, och log ännu mer och sa att det gick bra. Mannen frågade om jag trivdes bra på jobbet, och jag svarade att jag trivs jättebra. "Det syns verkligen på dig, och ja, det är verkligen fantastiskt hur det strålar om dig!" Jag blev så glad och rörd och fick verkligen hålla hårt om känslorna för att inte fälla en tår. Sedan sa han att han skulle hålla ett tack för maten-tal när de hade ätit klart och frågade om han fick nämna mig då, det gick bra svarade jag. Kvällen flöt på och när de sedan ätit deras rätter så såg jag att han började hålla sitt tal, jag höll mig i bakgrunden och sedan ropar han, Lovisa var är du? Så jag kikade fram och vips så står han och håller om mig framför alla, berättar för dem vad han tidigare sa till mig och säger sedan till de andra, titta på henne, visst strålar det verkligen om henne. Alla nickar och ler och börjar applådera och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Mannen fortsatte att lovorda mig "Det ni inte vet, som Lovisa också sa till mig, är att hon bara har jobbat här en vecka, kan ni fatta det?" Alla applåderade igen och jag blev så rörd! Mannen tittar på mig och tackar så mycket för ikväll och säger att det är tack vare mig som de har haft det så trevligt under kvällen, alla nickar igen och applåderar och då kunde jag inte hålla tag om mina känslor igen så jag började snyfta för jag blev så rörd och överväldigad av det hela. Mannen bara fortsatte, och jag fortsatte snyfta och alla andra fortsatte applådera. Jag kan inte fatta hur fina endel människor är, så många som tycker att man bara är en liten servitris, och så många som kanske tänker som den mannen, men som inte säger något. Nej, det var helt fantastiskt av honom och jag tror att jag skulle kunna se en hel del skräckfilmer i dagarna och fortfarande känna hopp för mänskligheten.
man gör vad man kan
På vägen hem från Grünerløkka häromdagen fick jag syn på ett äppelträd, jag kände ett starkt begär av att ta med några kvistar hem för att få lite naturkänsla inne i vårat lilla rum, så jag anammade mitt gamla punkar-motto "jag vill, jag kan, jag gör" och hoppades på att allemansrätten gäller även i Norge. Lite senare hittade jag även lite smörblommor och någon annan liten blomma som fick följa med hem och nu står de och förgyller rummet alldeles ypperligt fint!
en dag i sofienbergsparken
Idag gick jag och Sandra upp med tuppen, för att vara oss varje fall, och begav oss till Sofienbergsparken i Grünerløkka. Vi tog med oss lite rödvin och öl i en påse med kylklampar och på vägen handlade vi färska bär, varsina mini-pizzor, oliver fyllda med fetaost och passionsfruktjuice. Måste kosta en förmögenhet, tänker ni, men icke! Hade vi handlat det där vi bor, som räknas till Oslo centrum, så ja, men i Grünerløkka (som för er som inte vet, är en stadsdel ca tio minuters promenad öster om oss) finns det massa "turk-livs" med billigt frukt & grönt, bröd och diverse annat gott. Så vi köpte med oss och slog oss sedan ned i Sofienbergsparken som också ligger i Grünerløkka och hade en magnifik dag på en filt i solen.
På vägen mot Grünerløkka är det en backe med världens sötaste och mest pitoreska små hus som jag blir lika kär i varje gång jag går förbi dem.
Sen var vi framme i Grünerløkka!
Gottgottgott!
De fetaostfyllda oliverna var så goda att vi nästan dog!
Nöjd tjej
En låda spansk jorbgubbar för 10 NOK, nam nam!
Sen kom det en liten föreningstjej och sålde glass för 10 NOK, det måste vi ju stödja tänkte vi och slog till. Och efter typ sex timmar i parken så gick vi hem.
lördag idag
Hej allihopa, förlåt för dålig uppdatering det senaste, jag har jobbat och jobbat och jobbat, mest på Scandic men även lite på Lekter´n. Idag har jag min första lediga dag på fem dagar, alltså låtsas jag att det är lördag idag, slappar, dricker kaffe och äter lite glass. Ungefär så mycket jag orkar att ta mig för idag.
svea vs rockring
kvällsjobb på scandic
Gårdagens kvällsjobb på Scandic var verkligen hur kul som helst! När jag först kom fick jag börja förbereda inför kvällens middagar, jag skulle, tillsammans med en kollega som heter Kristian, ta hand om ett stort sällskap på 30 stycken svenskar. Va roligt, tänkte jag, tills Kristian sa att jag skulle hälsa samtliga välkomna och presentera vad de skulle få äta ikväll. Jag höll på att dö när han sa det, jag som verkligen har byggt upp en scenskräck, men gillade läget eftersom att jag är ny. Efter alla förberedelser så kom till slut sällskapet, Kristian klingade i ett glas, alla blev tysta och så tittade dem på mig. Jag bet ifrån scenskräcken, hälsade dem välkomna, presenterade mig och berättade att jag var ny men att jag skulle göra mitt allra bästa för att de skulle få en trevlig kväll och slutligen presenterade jag deras meny. När jag sedan tystnade så fick jag världens applåd av dem, och ni kan ju gissa hur glad jag blev då! Lollo - Scenskräcken, 1-0. Allting gick bra, och när desserten skulle ut så bar jag till och med tre tallrikar på en gång, haha! När de sedan hade gått så kom min chef fram till mig. Hon sa att jag hade varit jätteduktig och att det var otroligt hur snabbt jag lär mig saker, att hon bara behöver säga en sak till mig en gång, och sedan kan jag det. Sedan sa hon att jag var en naturbegåvning, och jag blev så varm av alla de fina orden att jag inte visste vad jag skulle ta vägen riktigt. Som pricken över i fick jag en väldigt fin dricks-peng. Ikväll jobbar jag igen, och jag längtar tills jag börjar! Ps. Ingen nämnde något om mina icke-perfekt strukna byxor!
mamma, var är du när jag verkligen behöver dig?
Jag får ofta höra att jag skulle bli den perfekta hemmafrun, att jag är en liten husmor och att det är sjukt att jag lagar så mycket mat och bakar fastän att jag inte har gått i pension typ. Folk tycker att jag är knäpp som städar och dammar och har mig, att jag för ung för att tänka på tvättider. Människor tittar konstigt på mig när jag pratar om min längtan till landet och mina drömmar om att få plantera och skörda, en perfekt gammal husmor i en ynglings kropp. Men, kära vänner, så är inte fallet. Fallet är verkligen inte alls så, kan jag tala om för er. Idag har jag nämligen spenderat en kvart på att stryka ett par byxor, observera ett par. Och det blev inte ens bra! Ikväll ska jag jobba på a lá carte-serveringen på Scandic, där allting är propert och alla vet hur man stryker. Förutom jag, jag har ingen aning och vet inte riktigt hur jag ska ursäkta mig för det här. Mamma hade en liten strykskola med mig för några år sedan, jag kunde inte ha varit mindre intresserad och undrade varför jag skulle behöva kunna det. Mamma påpekade att jag någon gång i framtiden skulle ha ett jobb där jag måste stryka mina kläder, jag fnös mest åt det hela och tittade ouppmärksamt på när mamma visade. Ni kan gissa hur mycket jag ångrar mig idag, mamma kan du komma hit och ta om den där skolan?
