A sweet old fashioned girl

I lördags hade vi fest här, några dagar innan satte vi upp en lapp till grannarna på husets anslagstavla och förvarnade dem och skrev att vi hoppades att vi inte skulle störa någon. Dagen därpå stod detta utanför vår dörr:

Det är inte bara jag och Dave som trivs fruktansvärt bra i lägenheten, vår pelargon gör det med! Vi fick den av mamma och pappa när de var och hälsade på i slutet av maj, men dessvärre försvann alla blommor och den började nästan vissna för att det inte var tillräckligt ljust i Annexet. Men här, inne i vårat kök trivs den hur bra som helst! Den växer så man kan se skillnad på en dag och det kommer nya blommor. Detta har hänt på lite mer än en vecka! Fantastico! Nu oroar jag mig lite bara över hur jag ska fortsätta sköta den för att den ska fortsätta må bra. Måste man plantera den i en större kruka? Bör man klippa ned den? Moster Bitti eller mamma kanske kan bidra med lite hjälp så jag kan få lika gröna fingrar som er tids nog?

De senaste veckorna har jag läst boken Niceville (originaltitel The Help) av Kathryn Stockett, och åh så bra den är! Jag har dragit mig i flera dagar NU för att läsa de 20 sista sidorna, jag kände redan i början av boken, att den här får aldrig ta slut. Men every good thing must come to an end, som man brukar säga, jag har bara dragit mig för när jag ska avsluta den, som sagt. Jag ville inte göra det på kvällen, för då trodde jag inte att jag skulle kunna sova sen, jag ville inte göra det på morgonen för då var jag rädd att hela dagen skulle kännas förstörd i och med att jag avslutat något jag inte velat och tomhets-känslan i mig skulle vara ett faktum. Men idag när beslöt jag mig för att äta en napoleonbakelse, som jag fick på jobbet igår, till mitt morgonkaffe i soffan så kände jag att det nog var det närmaste ett värdig slut jag kunde ge boken, så sagt och gjort. Jag har nu läst ut boken om tre kvinnor i 1960-talets amerikanska södern. Två färgade och en vit, deras livöden och historier och om hur de i hemlighet skriver en bok om hur det är att vara en svart hemhjälp åt en vit familj i 60-talets orättvisa Jackson, Missisippi. Jag känner mig inte tom nu, jag längtar efter att se filmen som hade bio-premiär i Sverige i fredags och jag vill rekommendera er alla att läsa den, den är en av de absolut bästa böcker jag har läst, köp den nu!

Igår när jag kom hem från jobbet hade Dave lagat en fantastiskt god fiskgratäng. De hade extra pris på färsk sej på Meny där Dave jobbar så han slog till, gjorde pommes duschess och en vitvinsås, åh så gott det var! Efter middagen mös vi i soffan med thé och kollade på massa Idol-avsnitt som vi missat.

Eftersom att Lina har bott på vår nya soffa har jag inte riktigt tänkt på att visa den, men nu så! Nu börjar det likna ett riktigt hem här, och vi trivs nästan ihjäl oss. Ska fota resten av rummet och lägenhet någon dag så ni får se allt i sin helhet med. Här är varje fall soffan, vad tycks?

Då var det måndag igen, jag har precis varit nere på bussterminalen och lämnat av Lina på bussen mot Jönköping och jag saknar henne redan. Sörjer lite att vi inte kommer ses förens till jul, känns alldeles för långt borta. Vädret idag gör inte melankolin bättre direkt, det finns inte en skymt av sol någonstans, det är helt grått ute så jag har tänt lite ljus, dricker en kopp kaffe på soffan med Leonard Cohen i högtalarna och väntar på Matilda som skulle komma hit efter jobbet. Kl 15 börjar jag jobba, jag hoppas verkligen att min jobbarkompis Maja är där idag, då kan hon liva upp mig.

Igår startade jag och Lina förmiddagen med en god brunch, räkmackor, avocado, vindruvor, juice och så kaffe och thé, gott! Sedan gick jag till jobbet och då följde Lina med och umgicks medan jag öppnade upp restaurangen. Efter det strosade Lina runt i Oslo och jag fortsatte att jobba. När jag slutat mötte Lina och Dave upp mig och vi gick till Bar Babylon, ett av Oslos bästa uteställen, som turligt nog ligger mittemot Scandic. Vi köpte varsin öl och sedan kom Matilda och Victor dit, det blev mängder av skratt, prat och drinkar för hela slanten.

Nu var det ett tag sen, förlåt för det. Jag orkade inte riktigt blogga mer när jag var sjuk, i lördags jobbade jag trots att jag fortfarande inte var frisk, i söndags var jag mycket bättre och då samlade vi ihop våra snälla, manliga, vänner och gick ned till Karl Johann och hämtade en soffa som jag hittat på finn.no, så nu känns det verkligen som ett hem här hos oss, och så till sist, det bästa, min älskade syster kom hit i söndags kväll, för att stanna en vecka! Dessutom har vårat internet krånglat i ett par dagar, men nu så, back on track. Nu ska jag och Lina äta brunch!

Jag har spenderat min dag nedbäddad i sjuksängen. Redan igår började jag känna mig sjuk men trotsade det och gick ut och shoppade och jobbade ändå. Tji fick jag, idag är jag småfebrig och så hes att jag knappt kan prata, trots att jag druckit thé med honung och knaprat halstabletter hela dagen.

Igår var Dave och jag nere på Oslo city och Byporten, två shopping-gallerior nere vid centralstationen här i Oslo. Vi skulle köpa en router, mopp och tillhörande hink, tvålpump och lite så innan jag började jobba. Router och städprylar hittade vi på Clas Ohlson, så även tvålpump, men den var inte särskilt fin. Vi gick över till Byporten, där ligger nämligen Kremmerhuset. Kremmerhuset är en norsk butikskedja som säljer jättefina och förhållandevis billiga småsaker för hemmet, och jag älskar den butiken! På Kremmerhuset hittade jag en tvålpump, och massa annat såklart. Jag nöjde mig dock med det här:

Ny vecka är lika med ny arbetsvecka. Jag tänkte berätta om hur fantastiskt min arbetsvecka avslutades i torsdags. I torsdags var det förpremiär på The show must go on 2, en Queen-musikal, på Edderkoppen teater (om någon undgått det så är det en gammal och fin teater som ligger mitt inne på Scandic Edderkoppen där jag jobbar). Vi hade såklart att göra inne i restaurangen, 100 stycken av dem som skulle på förpremiären skulle äta tre-rätters hos oss innan. Under tidspress skulle de dricka aperitif och mingla, äta alla rätter, hinna ta en cigarett, gå på toa osv, samt vara på teatern i tid innan föreställningen började, och att de skulle hinna allt det här hängde givetvis på oss. Allt gick bra, och jag som älskar tempo tyckte det var skitkul! När de sen började resa sig för att gå kom min chef, som skulle på teatern, och sa att hon hade en biljett över och att en av oss skulle få följa med henne. Vi samlade ihop oss och kunde verkligen inte enas, jag älskar Queen och ville gå, andra likaså och några ville nog mest slippa att duka av och städa efter de 100 personerna, vilket jag också kan förstå. När vi beslutade att dra sticka om vem som skulle få gå visste jag att det var kört för min del, jag kan lyckas charma mig till en vinst, men med tur har det aldrig gått något vidare. Tji fick jag för den tanken när jag stod med den längsta stickan i handen! Det blev jag som fick överge vår stökiga restaurang och istället ta ett glas rött, lyssna och se på förpremiären av en fantastisk Queen-musikal!

God morgon allesamman! Idag var jag uppe med tuppen, 06.30 ringde klockan och en kvart därefter steg jag upp ur sängen. Fruktansvärt trött och helt motvilligt. Väl uppe förvånades jag över det fina vädret, solen hade, precis som jag, just stigit upp och det låg ett vackert och behagligt sken över Oslo. Jag packade ihop mina sista saker, klädde på mig, gjorde i ordning frukost att ha med och förtära på bussen och sen begav jag mig mot busshållplatsen. Ännu en gång var jag ute i så pass god tid att jag fick ta en buss tidigare än vad jag planerat, skönt! På Bus4you tog det inte lång tid innan jag somnade om, vaknade en och en halvtimma senare precis innan gränsen. På svensk mark njöt jag av min norska frukost och om en timme är jag framme i Göteborg för att snabbt byta till bussen mot Jönköping.

De flesta vet att jag aldrig har varit en såkallad "frukostmänniska". Jag vaknar sällan hungrig, och även de gånger jag vaknar och magen kurrar så vill inte munnen äta, så har det varit så länge jag kan minnas. Eftersom att jag jobbar på eftermiddagen och kvällen numera funkar det väldigt bra, värre var det när jag jobbade på hotellets frukost utan att ha ätit någon själv. Nu till denna morgons frukoststund, jag satt med en kopp kaffe (vilket är det enda som går ner när jag nyligen vaknat) vid vårat köksbord och bläddrade i en norsk lokaltidning vi fick i brevlådan häromdagen. Det står många roliga saker i den, eller snarare, det norska språket gör sig väldigt komiskt i vissa artiklar. Jag drack mitt kaffe och log för mig själv av denna lokaltidning tills jag plötsligt höll på att sätta kaffet i halsen. Mina ögon fann en reklamannons för restylane/botox/sånt-man-sprutar-in-i-sitt-nylle! I Oslo är det "knalltillbud i september" på att göra om sig själv, jag var och är i chock! Hur är detta möjligt? Hur funkar det här? Sitter någon precis som jag med morgonkaffet i ena handen och bläddrar i tidningen med andra, läser denna annons och tänker för sig själv "ja, man kanske skulle slå till då"? Läser man denna annons och säger till sin partner "jaa, men då borde jag passa på att ändra om mitt yttre nu. Älskling, ska jag inte spruta in lite i läpparna nu också?Jag har ju alltid tyckt att de är så små. Vadå att jag föddes så, man får väl passa på att ändra det nu när det är så billigt? Dyrt? Nej, i september kostar det bara 1990:- för 1 ml!"? "Rynkor, vadå? Ska folk se att jag har levt i flera år då eller?" Jag förstår inte detta, inte överhuvudtaget, och ovan denna annons är givetvis en annan med reklam för ett sushi-ställe. När ska folk inse att rå fisk på lite ris inte är så särskilt gott, nej denna trend-rätt har gjort sitt och kan åka tillbaka till Japan igen så vi kan återgå till riktig, lagad, mat. Oj, oj, oj, det är inte alltid lätt att förstå sig på storstadsborna och deras mentalitet, deras matval och deras val av extra pris att slå till på. Det är tur att jag ska tillbaka till Gränna i helgen, äta riktig mat och läsa annonser för extra pris på mat, blommor och trädgårdsmöblemang.

Igår kom Matilda hit på förmiddagen, vi pratade i mängder över en god brunch med äggröra, bacon, avocado, mango, kakor, kaffe och juice. Hemskt trevligt!

Eftersom att jag och Dave jobbade i lördags så hade vi lördag igår, och eftersom att jag är ledig idag så är det i min värld söndag idag. Igår gjorde vi massor av nödvändigt ont, så som att städa, tvätta, byta lakan osv. Vi hann även med att ha lördagsmys såklart, vi satte en höstgryta på långkok, kollade på film och serier, drack lite vin och umgicks allmänt så som man bör på lördagar. Nu sitter jag med en kopp kaffe och gör inte mycket alls, jag ska snart äta lunch och sedan gå och handla lite ingredienser så att jag kan baka i eftermiddag. Annars ska jag bara ta det lugnt, vika lite tvätt, putsa speglar och försöka pyssla färdigt mitt projekt till hyllorna i köket. So long.

Vi hade så gott som inget att göra på jobbet igår så jag var hemma redan 22.30. Dave lagade risotto med karljohansvamp och till det kyckling, sparris och vitlök, allt var verkligen jättegott! Vi drack vin, pratade om hur veckan varit och kollade på serier och sen somnade vi rätt utmattade efter jobbveckan som varit. Bra lördagskväll helt enkelt!

I onsdags tog jag och Matilda en 5-minuterspromenad upp till Fretex på St. Hanshaugen. Fretex är, som jag skrivit innan, Norges Myrorna och där kan man hitta mängder av prylar. Dessvärre är det svårt att hitta ett fynd, då priserna är helt otroligt dyra om man jämför med Myrorna i Sverige. Dock kan man, till skillnad från på svenska Myrorna, pruta ned priserna en aning. Det här hittade jag:

Nog för att vi älskar lägenheten och bor här så mycket som man bara kan, men, vårat rum är vad man kan kalla aningen spartanskt. Vi är i stort behov av en soffa och därefter en TV, men så är vi som vi är och vill inte ha vilken soffa som helst och en sådan vi vill ha får inte kosta vad som helst heller. Vi vill ha en soffa, tre-sits som inte får vara mer än helst två meter bred, med schäslong och i en jordnära färg, helst beige eller mörkbrun och gärna med bädd-funktion så våra nära och kära kan komma hit och hälsa på och sova skönt om natten, så vill vi, som sagt, ha ett bra pris på den också, så om någon vet om någon som säljer en sådan i Oslo, så kan ni ju tipsa om oss. Sen var det TV med, varken jag eller Dave kollar så mycket på TV, men nu ingår kabel-tv i vår hyra och där med kan vi kolla på SVT och svenska Tv4 om vi skaffar oss en TV. Och dessutom ger en TV, vare sig man vill eller ej, en skön hemkänsla. Jag tittar som sagt inte mycket på TV, men jag älskar att den står på, tyst i bakgrunden, och ger känslan av sällskap när man är ensam hemma. Så här ser det ut i rummet nu, lite tomt, men absolut okej tills vidare.

Jag har nyligen ätit frukost och sitter nu och myser med en kopp thé, tittar ut över träden utanför oss och ser att löven börjar gulna, jag älskar hösten och nu är den här, det kändes på luften igår, frisk och krispig och alldeles höstigt underbar. Ikväll har vi bott här i en vecka, det ska vi fira med lite vin och något litet och gott att äta framåt midnatt. Dave är på jobbet nu och när han slutar så börjar jag, men därefter så ska vi fira. Det känns som att vi bott här i en evighet, det skitiga kollektivet har så gott som raderats ut ur minnet och det enda jag tänker och känner är vilken underbar bostad vi har.

Som tack för hjälpen med flytten så hade vi, på söndagen, ett litet kaffekalas med tårta, chokladbollar och kex för alla våra snälla vänner som hjälpt till att flytta!

Igår kväll fick lyckliga jag med mig två ankbröst hem från jobbet. Så fort jag fått dem ringde jag Dave och bad honom dra igång en rödvinssås som sedan fick stå och puttra i ett par timmar tills jag kom hem. Vi köpte sparris, paprika och champinjoner, smörstekte det med vitlök och åt det till ankbrösten och rödvinssåsen, det blev vad man kan kalla för "att dö för-gott"!