A sweet old fashioned girl

Ingen mys-dag i sängen utan något gott att äta. Jag kokade ihop en varm chokladsås och öste på två kulor vaniljglass. Denna chokladsåsen är helt fantastiskt god, varm med choklad och karamellig smak och när man häller på den på den kalla glassen så "stelnar" den och blir lite seg. Dessutom är den snabb och lätt att göra, receptet finns nedan.

Det snöar i Oslo idag, snön lägger sig inte som tur är, men ändå. Jag brukar ha som princip att stanna inomhus och inte göra något vettigt alls när det är vår och den sista, obligatoriska, snön kommer fallande. Det brukar gå sådär, men eftersom att jag bara får jobba när det är fint väder så funkar det alldeles utmärkt idag. Eftersom jag tvättade i söndags och måndags behöver jag inte göra det, jag städade i söndags och i tisdags så behöver jag inte göra det heller. Mina ärenden skjuter jag upp tills imorgon och har därför en sängliggandes mys-dag iförd mitt favoritplagg, byxdressen i trikå. På så sätt gör jag en helvetes-dag med snö till en bra dag med att bara vila. Optimist, javisst!

Annexet, kära, ljuva annexet! Jag och Dave stormtrivs i vårat lilla hus. Känslan av att vi bor i ett personligt litet hus, istället för ett stort lägenhets-schabrak, bara det. Köket har allt man kan begära (förutom möjligen lite mer plats i kylskåpet), toaletten är stor och fräsch och vi har ett jättemysigt sällskapsrum där vi brukar hänga med det underbara svenska paret Sandra och Björn från Östersund. Vi har redan haft flera gemensamma middagar, svenskt tv-tittande ihop och bara umgåtts. Och så vårat rum, vårat mysiga lilla rum med djupa och fina fönster. När Sandra kom och knackade på för att presentera sig och kolla hur vårat rum såg ut utbrast hon citatet ovan "Men guuud, va mycket grejer, det är ju värsta mysiga lilla mini-antikvariatet här inne! Va fint ni har det, värsta gulliga vintage-rummet! Va inspirerad jag blir, nu vill jag med ha det fint på mitt och Björns rum!" Haha, och det stämmer nog lite med, att vårat rum ser ut som ett litet mini-antikvariat, med alla mina små pinaler och gamla möbler. Sandra blev så inspirerad att hon släpade med Björn på IKEA i lördags och deras rum är också jättemysigt nu, det var mysigt innan med för den delen, men ännu bättre nu! Va glad man kan bli när man inspirerar människor och får så fina komplimanger, tack Sandra! 

Här kommer en bild-rundtur i vårat nya hem!

Intervjun på Scandic Edderkoppen gick mycket smärtfritt. Det var ingen kollektiv intervju, restaurantchefen var en svensk tjej så jag förstod vartenda ord och jag fick dessutom inga direkt jobbiga frågor. Så på tisdag kl 15 ska jag provjobba, skojskoj! Madelene, som hon hette, visade mig runt lite på hotellet och det visade sig att det är en gammal teater som ligger i samma byggnad och som Scandic samarbetar mycket med. Teatern är gammal och över allt fanns massa stora och fina, svartvita, gamla bilder från 40-talet, jag trivdes mycket bra kan jag lova... Nu ska jag bara fixa en svart skjorta och ett par svarta byxor, som inte är jeans, sen är jag redo för provjobb!

Sist jag bakade vaniljbullar var det på våning två i "det stora huset" här i Oslo. Om ni läst sen tidigare vet ni att jag bakade dem på ett mycket spartanskt vis. Eftersom att köket där varken hade kavel, plåtar, pensel eller galler och det i Norge inte finns varken bullformar eller pärlsocker så använde jag en vinflaska, lasagneform, sked, diskställ, muffinsformar och rörsocker som surrogat. Lyckan var total igår när allt man behöver för att, på ett normalt sätt, baka bullar, fanns i Annexets kök. Dessutom köpte jag med mig bullformar och pärlsocker när jag var hemma i Gränna sist, så här kommer bullar på normaltvis.

 

Vaniljbullar ca. 45-50 st

Degen:
150 g smör
7,5 dl mjölk
75 g jäst för söta degar
2,25 dl socker
1 tsk salt
1 1/2 tsk malen eller stött kardemumma (kan uteslutas)
22-23 dl vetemjöl

Fyllning:
300 g rumstempererat smör
1,75 dl vaniljsocker
1,75 dl strösocker

Gör så här:

1. Ta ut smöret till fyllningen så att det är rumstempererat lagom tills det är dags för fyllningen. Smält smöret till degen och häll sedan på mjölken, låt det bli fingervarmt (37 grader). 

2. Smula jästen i en stor bunke och rör ut den med lite av mjölken och smöret, häll sedan på resten. Rör ner socker, salt och kardemumma. Häll ner det mesta av vetemjölet och blanda med degkrokar i elvisp eller köksassistent. När degen är smidig och släpper från kanterna täcker du bunken med bakduk och låter jäsa i 40 minuter.

Förlåt för jättedålig uppdatering! Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, kanske att jag har jobbat i helgen och varit trött? Att jag har städat och tvättat varje dag sedan dess? Att jag har lagat mat och bakat ännu mer än vanligt? Att jag och Dave trivs superbra i Annexet och spenderar massor av tid med den fantastiska svenska paret vi har till sambos? Jag behöver nog inte ens skylla på något, alla påståenden ovan är ett samlade anledningar till varför jag varit så dålig på att blogga de senaste dagarna. Förlåt för det, jag ska bättra mig!

I helgen jobbade jag alltså både mina första dagar i Norge och mina första dagar på Lekter´n. Oj, säger jag bara. Jag har alltid trott att vem som helst skulle kunna jobba som servitör, men icke, åtminstone inte på Oslos största uteservering med nästan 1500 gäster på plats. Man måste kunna ha mängder av bollar i luften samtidigt, man måste kunna hantera stress samtidigt som man definitivt inte bör visa det för sina gäster utan bara vara trevlig, omhändertagande och vänlig. I lördags blev jag utan överdrift totalt inslängd i vad det innebär. När man dessutom jobbar med 9/10 nyanställda och inte har en aning om hur man lägger in en bong (beställning) i systemet, har noll koll på vad man har att erbjuda sina gäster, samt aldrig burit en bricka med 15 öl på, på en gång. Den lördagen var en av de mest stressiga dagarna i mitt liv, och till på köpet hade jag glömt mitt snus hemma, så det var bara att köra på och slåss mot tid, tålamod, otåliga gäster och små galna nikotinmonster i huvudet. Hur som helst gick det bra för att vara min första dag, och jag är övertygad om att det är ett jobb där jag kommer att trivas som fisken i vattnet när jag har kommit in i allt. Jag längtar redan tills nästa gång jag får jobba, så jag kan öva upp och förbättra, strukturera upp hur jag ska lägga upp beställning, "bongandet", servering, betalning, bordsstädning och det lilla extra som leder till fina dricks.

Igår var jag ledig och gick tills Ungdoms infon där man får skriva ut sitt CV gratis. Jag hade sett på finn.no att Scandic Edderkoppen, som ligger två minuters promenad från oss, där jag även var och lämnade in mitt Receptionist-CV,  sökte halvtidsservitörer inför sommaren. Så jag skrev ett personligt brev till CVt, skrev ut det på ungdoms infon och gick dit och lämnade in det. Några timmar senare fick jag ett personligt svar på mailen från deras restaurantchef, som skrev att mitt CV "såg otroligt intressant ut" och ville att jag skulle komma på intervju som imorgon. Så det ska jag, och ni får hålla tummarna för mig att jag får det jobbet med, så jag kan bli en riktig svensk "money-maker" i Norge. 

Nu blev det ett hemskt långt inlägg det här, hoppas att ni orkade läsa!

Här i Oslo är det vår nu, kan man säga, jag antar att ett sista snöfall är att förvänta sig, men det försöker jag att koppla bort. Solen skiner och det är minst tio plusgrader här varje dag. I butikerna säljer de påskliljor och andra typiska vårblommor. Jag har, som varje år och vår, inte tagit till mig av min kloka faders ordspråk "man ska svettas in våren" och dragit på mig en förkylning när jag gått i kjol och skinnjacka om dagarna. De varma förmiddagarna med Matilda på hennes balkong har nog gjort sitt för förkylningen med. Nu är det jag som tar på mig jeans och Fjällräven-jackan igen, jag kan inte bli sjuk nu, i helgen ska jag jobba mina första pass ute på Lekter´n nämligen, om vädret tillåter vill säga. Nu ska jag ta med mig min vårförkylning, klä på mig varma kläder och gå hem till Victor och Matilda som bjuder på brunch idag, hemlagade köttbullsmackor. Här nedan är min och Daves nya vår-kompis!

Nu är vi äntligen klara med flytten! Tanken var att vi skulle ha flyttat över till annexet redan i förmiddags, men saker och ting går inte riktigt som man tänkt sig med vår hyresvärd, så flytten satte igång nu ikväll. Flytten gick ganska snabbt, hyresvärden hade fixat två polacker som hjälpte oss att bära, plus att Matilda hjälpte till också. Dave kånkade på han med, jag kånkade lite grann men agerade mest flytt-ledare/flytt-Hitler. Det var mycket grejer i det nya rummet som vi inte ville ha, och som framför allt inte skulle få plats med alla mina möbler, men polackerna var jättesnälla och bar ut och in alla möbler efter våra önskemål. Vårat nya rum är nog ganska exakt lika stort som det förra, med det är mer kvadratiskt och bättre utformat, vi har dessutom två garderober nu, vilket i högsta grad var behövligt. Annexet är ännu mer multikulti än vad etg 2 var, här bor det en kille från Tunisien, en från Nigeria, ett par från Litauen, en kille som Dave fått för sig är från Hawaii, en norsk kille, vi och så ett annat svenskt par. Det svenska paret är superduper-trevliga och är dessutom våra rumsgrannar! Än så länge ingen alkad gubbe i sikt, underbart! Här kommer vi nog att trivas riktigt bra, bilder och mer om allt kommer imorgon. Nu ska vi sova, imorgon förmiddag ska jag på informationsmöte på jobbet.

Vårat lilla rum ser för tillfället helt kaotiskt ut. I förmiddags började jag att packa ihop alla våra kläder, för att sedan ta en paus och gå ut i solen med Matilda. Årets första vårdag kom till Oslo idag, tio grader varmt och strålande sol, min vårjacka fick göra sin Norge-premiär idag! Vädret var fantastiskt skönt, så det tog emot att gå hem och fortsätta packa, men det kommer att vara väl värt det imorgon då vi flyttar över till det lilla Annexet och vårat nya, större, rum. Jag kommer att sakna Ingrid, Hege och Trojka, men vi får gå och hälsa på varandra, vi bor ju trots allt på samma gård fortfarande. Fyllgubben-Hans kommer jag inte att sakna, inte ens för en sekund. Nu ska jag återgå till att packa, det är mycket kvar kan jag lova.

Nu när Matilda också är tillfälligt arbetslös så passar vi på att njuta av vårsolen och ledigheten tillsammans. Igår njöt vi på hennes balkong med en riktig hemmafru-brunch, medan Victor och Dave lördags-jobbade. Vi rostade mackor som vi stekte ägg och la på, tillsammans med majonäs, räkor och paprika. Till det åt vi avocado, drack juice och kaffe, och på det unnade vi oss ett wienerbröd. Smakade fantastiskt i solen!

Nu går jag till Matilda för sen frukost och sol på hennes balkong, lovely!

Jag kom nyss hem efter att ha varit "på tur" med Jossan och Matilda. Vi tog med oss kaffe i min termos som jag fick av farmor i söndags, vi promenerade till Grünerløkka och satte oss i solen i en park och pimplade. Grünerløkka är en mysig stadsdel i Oslo, det finns mycket små butiker och second hand-ställen, som en dröm för mig. Dock får jag nöja mig med att strosa runt och titta, plånboken tillåter inte någon shopping direkt.

Ingredienser 8 pers.

Pajdegen:

Min älskade syster överraskade med dinkelpannkakor till frukost idag, nam nam.

Nu är jag hemma i Gränna igen, det känns konstigt må jag säga. Konstigt att röra sig i ett stort öppet hus istället för vårat lilla rum, konstigt att inte höra massa ljud från de andra i kollektivet. Men det är skönt, och framför allt så är det underbart att umgås med familjen igen. Om en liten stund ska jag promenera bort till mina kära syskonbarn och överraska dem, de vet inte att jag är hemma nu, så det blir skojigt!

Jag fick precis mail från Lekter´n som meddelade att jag fick jobbet. Oj.

Intervjun igår gick sådär, jag vet inte riktigt. Lekter´n, som stället heter är Oslos största och mest välbesökta uteservering med plats för 1500 gäster, vilket innebär att de behöver mycket personal. På intervjun var vi ca 20 pers, som hade samlats, inte för att intervjuas en och en, utan vi fick, var och en, berätta om oss själva inför Lektern´s personalansvarig och övriga sökande. Panik! Jag som hatar att prata inför stora grupper av människor. Utrymme fanns inte riktigt för att få fram allt jag ville, men men. De skulle höra av sig i veckan, så får vi se. Nackdelen är att de bara har uteservering, vilket innebär att man inte är garanterad jobb varje dag. Regnar det så får man stanna hemma.

Nu sitter jag varje fall på Bus4you, på väg hem. Bussen gick 08.10 i morse så om en timme är jag framme i Göteborg för ett snabbt byte till bussen mot Jönköping. Väl i Jönköping ska jag åka upp till farmor och äta lite mat och umgås med henne. Sen ska jag hem och mysa med familjen, finfint!

Nu ska jag gå iväg på intervju för jobbet som servitris på Lekter´n. Håll tummarna för mig!

Jag och Dave kom precis hem, vi har varit ute på tur tillsammans med Victor. Tur, i detta sammanhanget är norska för promenad, och det är det enda norska ordet som jag tycker är finare än svenskans. På vägen hem gick vi förbi två par på gatan som tydligen var bekanta, den ena killen ropade till den andra "Är ni ute på söndagstur?" och det lät så fint!

Igår var jag och Jossan ute på tur halva dagen, vi gick genom Slottsparken ner till Aker brygge, satte oss på en bänk i solen och drack kaffe. Sen gick vi runt på tur lite här och var. I och med skid-VM här har de byggt upp is-skulpturer här och var i stan, i Slottsparken var de finaste, meterhöga isblock med tulpaner i.

jossan i slottsparken

den fina is-skulpturen

close-up!

nere på aker brygge

en staty på aker brygge som alltid brinner

vi hälsade på Dave som jobbar en liten bit ovanför aker brygge

Jag glömde visst bort att lägga upp en bild igår sen, den första vårsolen kan verkligen göra att man glömmer allt runt omkring en, det enda som blir väsentligt är att lapa i sig så mycket av solen som den har att erbjuda, men här är varje fall bild tio.

Det här är min mamma. Bilden porträtterar min mamma på ett ypperligt sätt, det här är min mamma som jag känner henne. Glad, snäll, vacker och med ett ständigt leende på läpparna. Mamma är den snällaste människan jag vet. Min mamma är snäll på det mest osjälviska sätt, hon har alltid gjort allt för mig och mina syskon, och gör det ännu. I vår uppfostran har hon varit snäll men rättvis. Det är hon som har lärt oss att alla människor är lika mycket värda, fattig som rik, svart som vit, tjock som smal, "konstig" som "normal". Mamma har alltid gett oss den trygghet vi behövt för att kunna vara oss själva, hon har lärt oss att man ska vara som man är, för det är okej att vara precis så som man är så länge man respekterar sina medmänniskor. Mamma har alltid skämt bort oss fruktansvärt mycket, med kärlek, tid och uppmärksamhet. Hon har alltid uppmuntrat oss till att stå på egna ben och till att bli självständiga människor. Mamma och jag är väldigt lika, vi fungerar på samma sätt på många plan och vi har nästan bara gemensamma intressen, och det är jag glad för. Det betyder att jag en dag kanske kan bli en hälften så bra mamma som hon alltid är och har varit, och då skulle jag vara väldigt, väldigt, nöjd.

God förmiddag, trots att det är lördag har jag varit uppe sedan halv tio! Solen strålade, med full kraft, in genom vårat fönster vilket fick mig att länga ut, så nu ska jag strax gå på promenad med Jossan. Vi ska gå ner till Aker Brygge och kolla in vart jag ska på intervju på måndag. Efter det ska jag vika kläder som jag tvättade igår, sedan blir det att baka/laga pajen som jag gjorde igår. Den var så god så Dave och jag vill äta den idag igen, vi var sju personer som delade pajen som var för tolv personer, men den gick åt så jag får göra en till tills ikväll. Hej så länge!

Ps. Mamma, bild kommer när jag kommer hem!

Det här är Harry, inte bara en i min släkt utan även den yngsta i min släkt. Han är mitt syskonbarn och är världens sötaste, snällaste och gosigaste snart 2-åring. Förutom att Harry är söt, snäll och gosig så är han även väldigt manlig. Harry älskar motorsågar och verktyg, riktiga som leksaker, han kommer säkert att bli en väldigt manlig snickare när han blir stor. Harry är nästan alltid glad, och vill man göra hon extra lycklig kan man ge honom ett paket russin, eller ett leksaksverktyg såklart. Bilden är från juni 2009, då Harry var ganska exakt 2 månader. Kolla på hans små fingrar!

Idag ska jag lägga upp en bild på en person som jag saknar, och här är nu en bild på en blomma och grönska. Med tanke på mitt tidigare inlägg idag, om att jag längtar till landsbygden, så kanske ni tror att jag har fått någon slags hippie-fnatt nu, att jag har börjat tro att blommor är personer. Men så är inte fallet kan jag meddela. Jag saknar så himla många personer, så jag kan inte lägga upp en bild på bara en. Så efter alla människor jag saknar, så är det våren som jag saknar mest. Bilden tog jag i slutet av mars 2007, det var en solig vårdag när jag och Hedvig lekte i deras trädgård.

Jag tror inte att min själ hör hemma i storstaden, den hör hemma på landsbygden. Jag gillar verkligen Oslo och trivs jättebra här, det är kul att för första gången verkligen bo i en storstad. Jag gillar möjligheterna med storstäder, att de aldrig sover. Affärer, restauranger och barer är alltid öppna. Här är det puls och det är alltid någonting på gång. Det kryllar av folk och det finns alltid någonting att göra, människorna här är alltid på väg. Jag är också på väg, men min själ längtar till landet. Människorna här lever sin dröm i storstaden, jag längtar till min dröm på landet. Trots att jag älskar tillgängligheten och möjligheterna här, så har jag en inre längtan till naturen, det oförstörda och enkla. 

I natt drömde jag att jag och Dave hade köpt ett hus, mitt ute på vischan bland åkrar och ängar. Vårat hus var ganska litet, men med många små rum. I drömmen hade vi ett rum över, det skulle bli vårat gästrum, så släkt och vänner alltid kunde komma och hälsa på.  Huset var i trä och var gammalt och vackert. Vi hade en stor trädgård som angränsade till en liten sjö, trägården var fylld av blommor och det var massa fruktträd och i sjön hade vi en egen brygga. Hela min släkt var med och hjälpte till med flytten, alla mina fina möbler och prylar fick ett hem. I drömmen kände jag ett stort lugn och en känsla av att "det här är bara mitt och det finns inget annat ställe på jorden där jag hellre vill leva mitt liv".

Drömmen kändes så verkligen, och när jag vaknade i morse ville jag bara drömma vidare. Jag ville inte släppa den känslan och bilderna av den vackra naturen. Så ska jag ha det en dag, när jag har bott lite här och var, utbildat mig eller kommit på vad jag vill jobba med i framtiden, varit i de städer jag vill och sett allt det jag vill se. När jag ska bygga mitt liv och skapa en familj, då, då ska jag ha det precis så.

Idag fick jag ett fantastiskt fint meddelande på facebook, det löd: "Blir alltid så jäfla hungrig av att läsa din blogg. Mhm, pizza. Brb" Meddelandet, eller snarare komplimangen var från min vän Johan Eriksson. Jag blev verkligen jätteglad, så dagens bild, en bild jag aldrig lagt upp innan, är på denna köttfärspaj jag lagade för ett tag sedan. Den är jättegod, och jag hoppas att Johan blir hungrig igen.

Johan, om du läser, här har du receptet, sätt igång och laga!

Köttfärspaj med rutnät 4 pers.

För en stund sedan mötte jag upp Matilda på Waynes coffee. Jag är egentligen inte så mycket för Waynes coffee eller andra cafékedjor över lag. De saknar själ i min mening. Ett café ska ha personlig prägel, det ska vara som att komma till caféägarens andra hem. Så känns det alltså inte på Waynes coffe, det känns som att komma hem till vem som helst som följer inredningsmode. Nåja, nu sitter jag ju trots allt här, lockad av Matildas sällskap och gratis internet.

Jag glömde visst berätta en sak för er igår, anledningen till att jag glömde var nog att jag ville berätta det för min familj först. Men jag ska på anställningsintervju! Det är inte förens på måndag, så det är nästan en vecka kvar, men ändå. Jag sökte jobb som servitör på några olika restauranger igår och någon timma efter att jag sökt så fick jag ett mail från en av restaurangerna som ville att jag skulle komma på intervju, ni kan ju gissa om jag blev glad! Jag längtar jättemycket, även om jag inte får jobbet så har jag varje fall något att se fram emot. Ni kan ju tänka er själva, att bo i ett kollektiv där alla schyssta människor jobbar om dagarna och vara ensam om att vara hemma och klättra på väggarna från morgon till kväll. Fyllgubben-Hans är ju hemma med, men han klättrar ju inte på väggarna direkt, han dricker öl hela tiden och trivs mycket bra här. Anledningen till att han trivs bra här är att vi har "oppvaskmaskin (diskmaskin på norska), tv på rummet och öl", det berättade han för mig och Ingrid häromdagen, med stor entusiasm mitt i fyllan.